frejzans.blogg.se

Måste försöka komma ihåg allt som hänt sen sista bloggen. 

 

Mår mycket bättre med illamående som är obefintligt nu. 

 

Börjar väl med julen. Var tänkt vi skulle fira hos Helene men hon kräktes så vi åkte till mamma i Hudik i stället.o sov över där. Träffade både Sissa o Magnus i jul helgen.  Dom hade bjudit oss på Totts spa i åre. Med god middag. Det var jobbiga dagar men så roligt träffa dom två. Det var meningen Helene skulle varit med på Totts oxå men hon kom en helg i slutet av januari istället med hela familjen. Helgen efter kom Magnus o Magda  från Oslo några dagar. Och Sissa blev kvar ett tag efter nyår. Så roligt få rå om barnen ett tag. Vi dukade upp på massagebänken med vit duk o levande ljus. 

 

Har svårt gå i trappan uppför men har sökt och fått beviljat en hiss. Så skönt kunna ta den när jag varit nere. Har varit låst uppe länge nu. Men ska träna mig... Värst att lyfta benen uppåt. Jag blev så glad när han ringde o meddelade att jag får hissen. Alternativet var bygga om toan nere men det vill vi inte.

 

När Sissa var hemma kom dom från Storsjögläntan som är mitt palliativa team som ville presentera sig. Dom gör hembesök.med läkare, sjuksköterskor från östersund och distriktsköterska från hammerdal  som tar prover osv så jag slipper åka iväg. Så skönt slippa det. Så ringer dom o frågar hur det är med mig flera samtal i veckan. Tex ringer ssk i ösd på måndag o dsk tar prover på måndag till veckan, på tisdag är det först läkarrond sen får jag besök av en läkare jag inte träffar plus ssk o dsk. Känns bra . Förra läkaren som var hit är den jag hade från start. Det är två jag haft mycket o de  är bland annat denne. Skönt ha en man känner förtroende för. 

Nej nu är jag väldigt trött ögonen går i kors tror jag. Hoppas jag inte missat något. Dröjer väl ett tag till nästa gång.

Jag mår bättre men är trött. Låst här uppe pga trappan men ska träna

Nu får jag pusta ut lite. Jag kräktes sista gången samma dag jag hamnade på sjukhuset och har nu sluppit kräkningar i hela två veckor. Kryss i taket. Är förståss trött och har ont. Höften värker för det mesta. Har morfinplåster men får nog dubbla styrkan. Är lägre nu än med tabletterna men dom ska väl öka försiktigt genom att jag var så dålig nyss. Lika Tarcevan verkar funka med den högre dosen. Blev lite röd efter badet men det gick ner till dagen efter. Inga hudutslag förutom två små knottror. Äter även kortison nu ett tag o ser ansiktet har svullnat lite. Vet inte om jag behöver den mer än några veckor till. Sattes in på sjukhuset. Ksk Lotte ringde och kommer att ringa denna vecka oxå. Känns skönt med uppbackning därifrån.

Fick byta till morfin för det onda men fick så mycket mera kräkningar att jag i tisdags (1/12) ringde Lotte o fick komma in till avdelningen några dagar för att få hjälp. Tidigare kräktes jag ca 4 ggr på en vecka, nu blev det 12 ggr plus diarré o att jag inte fick i mig något. Fick sjukresor in så jag behövde inte vänta på Peter. Han stannade utanför porten till Lungavd och jag hade sovit mest hela vägen, men blev så slut av att gå högst 100 m att jag satte mig utanför hissarna o ringde Lotte så kom hon med rullstol o hämtade mig. Var alldeles grå i ansiktet sa hon så jag fick lägga mig i sängen nästan på en gång o vila upp mig. Kändes skönt o omhändertagande att komma dit. Hände inte så mycket sen som jag önskat men blev så småningom inskriven o fick lite flytande kost att börja med. Dropp fick jag under tre nätter, flytande kost med soppor o välling. Fick även piller mot illamående och byte från piller till plåster av morfin.
Det har gått sakta och någon sort mot illamående gav mig mardrömmar o jag sov mycket med dom, så dom sattes ut. Tex kunde jag vakna till för att känna på Peters arm som hade en stor tumör men när jag öppnade ögonen krafsade jag i luften. Hände flera gånger att jag vaknade av rörelser jag gjorde i sömnen
Kändes lite otäckt.
Nu skrev jag ut mig i dag så får jag ringa på måndag om jag vill fortsätta vara hemma eller komma in igen. Är ju på både och. Skönt att vara hemma men det blir mer stök för Peter som ska sköta om mina matningar osv. Orkar inte laga till själv. Blir mer soppa för mig. Känns bättre med soppan än när jag började med mos. Även smörgås känner jag av. Ska prova riskakor o se.
Är iaf hemma nu o skönt är det.

 

 Här är en bild på en god sjukhussoppa, varm rotsakssoppa. De kalla Fruktsopporna smakade mest vatten. Väldigt smaklösa, så dom fick vara. Första måltiden var 3-4 skedar av vardera sen var det nog. Gick bättre o bättre o äta. 

Varit orkeslös några dagar o ringde så jag skulle få ta sjukresor in på återbesök med datormografi. Kände att jag inte skulle orka stå o vänta på bussen. Gick bra att få komma med o det blev full taxi. Var lite roligt träffa en granngrabb som nyss gifte sig. Han följde med en brukare så vi fick skoja en stund, sen orkade inte jag längre utan satt o blundade medan solen sken rakt i ögonen. Härligt väder med vit backe och solen som sken. Väldigt vackert på Hammerdalsjön där det glittrade för fullt i snön.

Röntgen gick som vanligt bra. Peter satt o väntade i väntrummet medan jag var inne. Sen gick vi till läkaren och kollade bilderna. Inge roligt. Metastaserna i levern växer även om det var mer oskarpt denna gång. Såg att höger njure ligger högt upp bakom levern som är på lungans plats. Där jag har knappen på höger lår är en massa runda växter. Inte undra på jag har ont. Han kan inte säga riktigt vad det är. Kanske förkalkningar efter operation av spiken. Går inte operera dom. Han ska kalla på rond med flera läkare på torsdag. Då ska dom snacka om vad vi ska göra. Finns en annan tablett men den har många biverkningar och han kan inte lova bättring med den. Jag/vi får avgöra o heldre provar jag starkare Tarceva som jag hade från början. Fick sår i ansiktet då men kan gå bättre nu. Värt att pröva iaf.

Hade lågt blodtryck så jag har plockat bort några tabletter. Ska även börja med morfin igen. Fast jag inte vill pga att magen blir i olag men jag ska ta droppar varje dag så kanske det blir bättre. Förut tog jag dom vid behov o det gick inte bra. Provar igen. Vill inte ha ont.
Annars ligger jag mest o tycker synd om mig. :-) Tur jag har Peter som fixar mat, diskar o dammsuger. Jag ligger som en förman o säger åt han vart han glömde dammtussarna hehe. Närå, han är så duktig o stökar runt o fixar. Är så tacksam att jag har honom.

Jag har något härligt att se fram emot oxå. Mina barn bjuder mig på en natt på Hotell Tott i Åre tillsammans med dom. Mysigt med spa. Det är bokat annandag jul. Längtar. Peter är oxå bjuden men han funderar på att avstå så jag får rå om mina barn o dom mig.

Varit på återbesök till doktorn. Gjorde en dataröntgen förra veckan o fick nu besked....
Började med att jag fick en AT-läkare. Den ordinarie satt på sidan om o kollade. Jag blev fillfrågad före o sa det går bra. Fick rabbla min historia lite snabbt o sen koll av lymfan, hjärta, lungor o ben - höft eftersom jag har ont. Han berättade att förra rtg av levern visade 7 små tumörer o nu var dom 10. Ungefär samma storlek, ca 1 cm. Ingen ökad storlek. Syntes tydligare/klarare nu pga bättre koll när dom röntgade. Tog lite annorlunda denna rtg med lite längre mellan. Nu har jag tyvärr oxå fått en till på botten av höger njure. Binjuren är den vänstra så dom är inte på samma. På tisdag ska dom ta upp mina bilder på rtg ronden. Och beslutar då vad som ska göras. Ev operation, ev byte cyto. Vi får se. Men nog kan man hålla sig för skratt. Har oxå varit till kuratorn men bara pratat om familjen osv. Inga djupa samtal än. Kanske blir.

Nu har vi båda träffat våra läkare. Jag i dag o Peter var äntligen till Umeå onsdag till fredag. Vi har väntat på att han skulle få göra sin ablation så länge o nu är den gjord. Dom gick in med fyra ledningar i ljumsken som gick upp till hjärtat. Där brändes några punkter där fladdret utgick ifrån. Känns lugnt efteråt. Hade ju ständigt fladder stackarn. Jag var ibland rädd det skulle sluta illa innan han fick det åtgärdat. Men som tur är har allt gått bra. Han är sjukskriven en vecka nu. Passar ju bra i sommarsolen. Men drypen skrek så regnet är snart här. Ett gammalt omen från Hälsingland. Och drypen är han med svart regnkappa o röd hätta, spillkråkan. Han skrek i lördags o då kommer regnet ca 3 dygn senare.

 

Peter följde mig till doktorn i dag. Jag hade gjort både en scint på nukleär, datormografi buk o lungor o vanlig på höger ben. Tumören på binjuren är ungefär lika, den i låret går inte säga riktigt eftersom det även blir som inflammerat inuti där spiken ligger. Sen såg dom även små tumörer i levern. Troligast har dom funnits lika länge men inte synts föränn nu pga att levern ligger högt upp på mig och tar längre tid innan kontrastvätskan kommer dit, då är det redan röntgat. Dom tar ju först lungor o sen buk. O buk bör levern vara med på men nu är levern där lungan låg och min magsäck ligger på tvären med nedre magmunnen något högre än den övre. Har ju mycket luft i magsäcken o den pyser ut ofta genom ofrivilliga rapningar. Kan även vara därför jag mår knepigt i magen. 

 

Nåväl, jag mår relativt ok ändå, men är trött o tar mig en siesta ibland. Sitter just nu på altan med solen skinande på benen o doften av smultronschersminen i näsan.

 

Nu har jag först varit på info om min nya cytostatika och även börjat med den.

 

Men för att börja från början så var jag på info o trodde det skulle ta en timme eller två, men jag blev kvar där nästan sju timmar. Började med läkarsamtal o han skulle in på datorn efter en stund men han lyckades inte logga in så han skrev ut några prover jag skulle ta så skulle han gå ner till mottagningen en trappa ner o försöka med en dosa han hade där men lyckades inte då heller. Under tiden togs proverna på mig. Sen kom läkaren upp igen o så småningom kom han in på datorn. Satt mest o kollade biverkningar om Tarcevan. Ca 90 % får någon form av biverkningar och mest hudbesvär. Där är det 70 % som får dom. Andra är oxå diarré, illamående och kräkningar. Efter läkaren fick jag vänta på sköterskan som oxå gav viss info. Fick även en del salvor o dyl. Frågade henne hur ofta jag måste skölja genom venporten o hon sa var sjätte vecka. Nu var det fem veckor sen så vi skulle passa på då.

 

Men ...det visade sig att det blev en liten bulle nästan där slangen går in i blodådern. Så hon ville röntgen skulle kolla. Hon pratade med läkaren som skrev en remiss så jag fick gå ner så fort jag ätit. Där såg dom att den var igentäppt. Beslutades att den skulle tas bort.

Stackarn Peter som var förkyld ville inte vara med uppe på avdelningen. Det hedrar honom tycker jag för där är många kol patienter o andra allvarligt sjuka. Så han var "hemlös" dessa timmar. Värst tyckte jag det var med all väntan. Men dom hade ju fler än mig att vara hos oxå.

Nåväl, nu har jag ätit Tarceva i 8 dagar o är rejält flammig i ansikte o på bröstkorgen. Mer än jag varit förr. Har även mått skit. Minskat ytterligare ett kg i vikt. Nu är det sju kg nedgång. Dålig på att äta, kräks o har diarré. Men det hade jag även före Tarcevan. Har även haft lågt blodtryck o tagit bort en av tabletterna. 

I dag var jag in o tog bort venporten. Det gick bra o var en trevlig narkosläkare som fixade mig. Han var bra med bedövningen. Var lite trixigt förståss att få bort den eftersom den växer fast. Ganska tjocka hinnor höll fast den. Men nu är den borta o det får läka ordentligt innan det sätts in nr tre. Om det blir aktuellt med annan cytostatika. Hoppas det isf dröjer länge...

Jag gjorde min datartg förra tisdagen av buk, lungor o hjärna o sen till nukleär för en laddning radioaktivitet som jag fick vänta sen två timmar på att få göra en scint av skelettet. Därefter hemgång.

 

I går var jag in för tankning av Taxotere som jag skulle börja med. Fått en broschyr med hem som det stod massor av biverkningar i. Så jag kände mig orolig att jag skulle må skit igen. Men när jag kom upp sa min kontaktsköterska att doktorn ville prata med mig först så jag fick åka ner på mottagningen o strax efter kom han o hämtade mig. Han började med att jag ska ha en annan cytostatika o nu blir det tabletter varje dag. Dom heter Tarceva o har inte så många biverkningar. En är hudutslag och därför ska jag vila o läka huden från mina nuvarande hudutslag så om ca en månad startar jag.

Pratade sen om rtg jag gjort. Såg bra ut datartg. Den på binjuren kan vara 2 mm större men det är under felmarginalen. Det är inget i övrigt o inget i hjärnan. Sen kom han till skelettscinten som visade att det är större spridning än vad jag trott. Nu är det hela lårbensskelettet från knä upp till lårbenshalsen. Å det är förståeligt med tanke på att det spreds väl neråt under operationen när dom satte in skruvarna, men jag tycker ändå att något borde dämpats under alla 12 behandlingarna. Var väl fel sorts cyto men jag tycker det borde uppdagats tidigare. En sån scint har inte gjorts sen före op o datartg syntes det inte. Den kontrasten gör tumören vit o ben är vit. Scinten däremot blir tumören svart o syns tydligt i skelettet, däremot syns inte tumören i binjuren på scinten. 

 

Får hoppas det vänder med Tarcevan. Har även äntligen lyssnat på äldsta dottern o köpt bittra aprikoskärnor som jag börjat äta. Har tänkt länge att köpa men har inte blivit av föränn nu. Det är mycket d-vitamin i dom o det ska döda tumörceller.

 

En bra länk till förklaring över hur aprikoskärnor fungerar (D-vitamin). Leta bland information på vänster sida.

 

http://www.aprikoskarnor.se

Nu har jag varit i Umeå. Långa dagar med lite innehåll. Fick åka taxi dit för ambuss fick stå. Vi var bara 4 som åkte upp på tisdagen. Hem var vi lite fler så då blev det ambuss. Det var dom i Umeå som tyckte jag skulle ta den, kanske pga tiderna för bussen som inte stämde riktigt med mina tider.

Tisdagen började med att jag lämnade in väskan på hotell Björken men dom hade inte någon ledigt rum just då som var urstädat. Jag hade rum bokat från sjukhuset så det var inga problem annat än att jag var lite tidig bara. Gick sen genom hela sjukhuset till södra entrén dit jag skulle anmäla mig o fick ta mina provrör blod och längd o vikt. Gick sen o väntade på att få komma in till läkaren. Var där i god tid så jag fick vänta en stund. Trevlig kvinnlig läkare. Fick en bra pratstund med henne och hon förklarade vad som skulle hända. Jag kommer att få mer ont några dagar men sen skulle det avta. Och så blev det. Känns inte lika ont i benet nu förutom när jag gör fel rörelser. Dagen efter fick jag göra en datormografi o då ritade dom några streck på benet för att dom ska vara säker att det blir på samma ställe som strålningen blir. Torsdagen gick jag in till strålning o dom kollade igen med datormografin att jag låg rätt. Sen strålade benet några minuter - klart... Gick fort o smidigt det oxå. Proverna var bra men kalium fick jag kolla igen för den låg utanför gränsen. Såg sen att den kan ändras av tex diarré o det hade jag haft några dagar tidigare.

I måndags tog jag mina vanliga prover o tisdag cyto.beh nr 12. Proverna var bra nu, även kalium. Fick besök av doktorn som satt en bra stund o pratade. Han ska skriva remiss på helkroppsrtg av skelettet. Men det blir nog om några veckor. I dag ringde han för dom hade gått igenom mitt fall på torsdagsmötet med övriga läkare. Jag kommer att få en annan sorts cytostatika nästa behandling eftersom jag har påväxt på lårbenet. Känns lite gruvsamt att byta när jag inte vet hur jag kommer att må på den nya. Men den dagen, den sorgen. Får väl hoppas det går bra. Jag bad även om rtg av huvudet för det är inte gjort än. Kan ju komma metastaser dit oxå men då brukar man märka det genom tex huvudvärk eller andra tecken på olag. Så det är nog lugnt där.

 

Just nu är jag inte så pigg. Brukar bli konstig i magen några dagar. Trög o får ont när jag tar dropparna. Men det är från värktabletterna jag behövde ta o även cytostatikan. Har haft lite starkare tabletter någon vecka men ska väl gå ner på dom nu. Har inte tagit någon i dag än.

Har inte brytt mig om att skriva om tankningarna 8 och 9 för dom går som vanligt. I jul blev det framflyttat en vecka och sen hoppade jag över en omgång samma vecka som vi åkte till Kanarieholmarna så jag inte skulle bli dålig då. Vilket jag ju inte brukar bli efter tankningarna heller, som tur är, men för säkerhets skull. Och läkarna sa att det går bra hoppa över någon tankning emellanåt. Vet inte hur länge jag kommer att få göra dom, men vet att många håller på länge. Ibland får dom byta cytostatika för att kroppen vänjer sig vid den så den inte funkar lika bra, men än går det bra och jag mår bra av den sort jag har, Alimta. Tycker det är ett plus att det går så fort att få den också. Först 15 min vatten sen 10 min cellgifter och slutar med 15 min vatten igen. Plus några sprutor före och efter. Först att kolla att nålen fungerar, sen ondansetron som är mot illamående och efteråt hepatin tror jag det heter, så inte det blir koagulerat i slangens mynning.

För en vecka sen var jag in och gjorde en dataröntgen av bålen, från halsen ner på låret en bit. Gick till läkaren därefter och vi kollade bilderna tillsammans. Såg bara bra ut. Tumören på binjuren var ungefär lika, varken växt eller minskat. Tumören på lårbenet i skelettet såg man inte, men det är fel röngen för att se den riktigt, men vi kollade riktigt och vi tyckte att benet såg tätare/vitare ut nu som att det är fastare skelett nu. Svårt att se eftersom spikarna går inuti hela märgen, den är helt borta tror jag. Spikarna såg också bra ut, ligger som dom ska. Läkaren skulle prata med både ortoped och någon som kan buken för han var mer kunnig den övre regionen, hjärta lungor. Och där såg det bra ut. Lite lustigt att se för levern har glidit upp och täcker nästan hela lungans plats och magsäcken ligger lite snedare än dom brukar och tjocktarmen ligger också högre upp. Kan få lite problem med magen pga det. Uppblåsthet tex. Frågade om levern påverkas av att den ligger så högt men det skulle den inte göra, blodådrorna ligger på nedsidan och det fungerar bra. Så bara positivt, Vilken lättnad.

I dag när jag var o tankade så sa sköterskan att den andra läkaren hade kollat röntgen och det såg bra ut, Allt bara bra. Proverna är bra. Första provet efter resan var lite förhöjt i njurvärdet men det kunde bero på att jag druckit lite i värmen trodde hon. Efter den har dom varit bra.
Denna gång sved det lite och gjorde lite ont när sköterskan började fylla venporten med första sprutan men vi kom överens om att det nog var för att slangen rörde sig lite i kroppen för det avtog ganska snabbt. Kan inte vara något annat. Kände av ungefär tills slangen vänder vid halsen o går in i en blodåder där. Första biten går den under huden och uppe vid halsen går den in i en grövre åder. Den sitter strax ovanför höger bröst, strax under där den förra venporten satt så ärret från den ligger på kanten av där dom sticker ner nålen och då får dom dra lite i skinnet så dom prickar rätt utan att gå igenom ärret.

Pratade med henne om Bemer-madrassen som jag ligger på. Jag tror att den är en del i att skeletthålet växt igen, plus cytostatikan, kalktabletter och kalksprutorna jag får. Till madrassen har jag en liten grej som jag sätter på låret ungefär där tumören sitter och den använder jag varannan dag utom veckan efter behandling. Madrassen ligger jag på varje dag, minst en gång förutom veckan efter behandlingen. Den gör att blodet i de minsta blodådrorna får bättre fart och då får ju cellerna näring (och medicin?) bättre, så den tillsammans med behandlingarna tror jag är bra för mig.

 

Varit på min sjunde tankning av cytostatika nu. Har börjat tappa lite hår men jag har mycket att ta av så det är inte så stor reaktion. Däremot har jag fått "tonårsfinnar" fast egentligen inte finnar utan förmodligen biverkningar av cytostatikan. Men läkarna har inte upplevt att någon fått hudutslag men det står som vanliga biverkningar av Alimta. Hur som helst så är remiss skickad till hud så dom får göra en bedömning vad som ska ske. Är lite bättre dagarna efter tankning men förmodligen för cortisonet jag tar i tre dagar just för att inte få biverkningar.  Kanske blir en kur cortison sen, eller annat. Smörjer Decubal nu som jag fick av läkaren förra gången jag var in. Fick en hel nessesär med grejer från Decubal. Dom är väldigt frikostig med tabletter o dyl när man är in. Behöver inte hämta ut på apoteket utan får med mig vad jag behöver som har med behandlingen att göra tex mot illamående förra omgången. Nu mår jag bra o behöver inget sådant. Skönt. Bara utslagen i ansiktet försvinner oxå. Just nu kliar dom inte men blir väl om några dagar igen när cortisonet gått ur kroppen.

Var in på sjukhuset förra veckan och gjorde en datormografi och nu i onsdags var jag in på tankning och fick även svar på rtg. Det såg bara bra ut. Ingen växt och inget nytt tillkommit. Har inte blivit någon förändring sen i juni och det känns jättebra. Det är framförallt tumören i binjuren som dom kollar, det är visst lättare se förändringar i den än den på lårbenet i skelettet. Måste till en annan sorts röntgen då och det är svårt se gränserna eftersom det är som ett hål i benvävnaden. Det kommer att växa ihop men tar tid. Binjuren går inte operera och eftersom den står stilla så är det ingen fara. Gör ingenting om jag hoppar över cytostatikan heller någon gång eller förlänger mellan. Kommer inte påverka resultatet. Vi ska ju åka bort till värmen i vinter och då kommer jag att få hoppa över 1 tankning, skönt det oxå. Liksom i jul. Gör inget om jag tar veckan efter för det är ju flera röda dagar och det finns dom som är mer behövande än jag till dom få dagar som är kvar. Ska egentligen ha 23 dec men blir nog veckan efter. Vi ska planera dag nästa gång jag kommer in. Känner mig inte något orolig för framtiden. Vet att jag kommer att klara av detta. Även om tumörerna blir kvar så kan cellerna vara döda eftersom dom står stilla. Jag mår bra av denna behandling, har varken illamående eller värk. Dom gånger jag känner något kan det räcka med en treo men det är inte så ofta. Det enda kruxet är att jag är trött, orkar inte som jag vill och blir fort flåsig, men det beror mycket på cytostatikan och att konditionen är kass.

Jag (egentligen vi) har oxå införskaffat en BEMER-madrass som jag ligger på två gånger per dag i 8 minuter. Förutom dagarna efter behandling. Utifall den skulle kunna göra att biverkningarna ökar. Är osäker på om den gör det men för att ta det säkra för det osäkra så gör jag så. Den fungerar som så att det är någon form av magnetfält som går i impulser och påverkar mikrocirkulationen i kroppen. Det är dom allra minsta blodådrorna som är som hårstrån och dom får bättre cirkulation och får ut mer syre i kroppen. Jag tror det är bra för mig och även för Peter. Här kommer en länk där man kan se en intressant film som visar hur den fungerar. Se den gärna. Man ser hur blodkropparna börjar röra sig efter bara 2 minuter. Har sett fler filmer på effekten.

http://se.bemergroup.com/

Annars är det bara bra här i Fagerdal. Jag har gjort en Facebook-sida som handlar om byn o närheten. Blir mest foton härifrån eftersom jag inte går så långt. Har även satt in lite gamla foton från byn och kommer att sätta in när något ska hända på tex Byföreningshuset eller EFS. Hemsidan jag hade fungerar inte som jag vill så den får vara kvar ett tag till, men jag kan inte komma in o ändra något eller skriva in vad som händer. Så tyvärr kommer den nog att försvinna så småningom. Ska försöka få ner foton från aktiviteter i FB istället. Just nu heter den sidan Fagerdal i Jämtland.

 

Då har den första snön kommit. Inte har jag längtat till den dagen precis, men det är ju något som återkommer varje år. Vi åkte till Strömsund i går o köpte hundmat osv. Även en sväng in på Dollar o handla godis till kalas på lördag. Peters barnbarn fyller 10 o ska grattas hos farmor så vi har delat på det som går åt o godiset föll på våran lott. Få se om det får vara i fred tills vi åker... ska nog gå bra för vi köpte en burk extra. Vi är båda riktiga godisvargar.

Iaf när vi åkte hem från Strömsund regnade det o gick över till snöblandat o när vi kommit hem snöade det. Det fortsatte sen under natten o nu är det vitt o kladdigt ute.

För en liten stund sen tog jag o hundarna en promenad på kullarna. Jag började gå upp där denna vecka o har bara gått upp till närmaste kulle o vänder vid ledningen efter en liten vilopaus. Är tillbaka på ruta 1 sen jag fick ont i benet o dom hittade metastasen. Har inte varit uppe på kullarna sen förra vintern o då gick jag runt 2 km. Är ganska jobbigt med alla uppförsbackar. Antingen branta eller långa sega som jag får stanna o vila. Nu tog jag o dubblade längden jag gick så totalt max 500 m med några pauser. Känner att det är dax att återfå lite av konditionen jag tappat. Det går fort att mista det man tagit lång tid att bygga upp. Känner av lite i benet när jag anstränger mig, men jag intalar mig att jag måste. Har ingen större värk utan klarar mig med treo eller vila.

Var in i tisdags för tankning av cytostatikan. Gick jättebra som vanligt. Fick oxå svar på datormografin jag gjorde för en vecka sen. Förra gången var nästan 7 veckor innan första behandlingen så jämförelsen är väl inte helt optimalt men det var ingen fortsatt växt. Dom var samma storlek ungefär och då kan man ju även anta att dom minskat lite för normalt sett borde dom växt lite innan första behandlingen. Men nu finns Iaf ett värde till nästa gång jag gör datormografi vilket jag inte vet när det blir. Han kunde inte heller säga hur länge planerad behandling kommer att pågå för han var inte med när de andra läkarna gjorde planeringen med cytostatikan. Men jag pratade med Lotte kontaktsköterskan sen o ibland går man några månader o får ett uppehåll innan nästa period o ibland blir det längre etapper. Det beror helt på hur man mår, hur proverna säger och hur tumörerna uppför sig. Jag oroar mig inte alls för framtiden. Vet att det kommer att gå bra.
Efter en timme på lungavdelningen så var jag på väg ut. Det går så fort när jag bara får en liten påse cytostatika. Så är det ju lite annat oxå. Fick även b-vitaminsprutan som jag ska ta var 9 vecka. Den är samtidigt som jag tar B-vitamin var dag som hjälp i behandlingen med cytostatikan. Dagarna runt behandlingarna ska jag oxå ta cortison mot biverkningar av cytostatikan. Bla annat hudrodnad osv. Men jag känner inget av behandlingarna. Mår bara bra efteråt till skillnad från förra gången. Men det är mindre illamående när man bara får en sorts cytostatika än när man blandar flera. Skippade en tablett mot illamående både i dag o i går. Känner inget behov av den. Lotte sa jag kunde prova om jag ville. Inget jag behöver, men däremot cortisonet ska jag ta.

Efter behandlingen tog jag mig en fika innan Peter kom o hämtade mig. Var så fullt med folk att jag fick placera mig vid ett bord där det satt en karl. Men det gick ju bra. Därefter åkte vi på biblioteket o jag bytte två böcker. Visstja, jag lämnade även en bok på en bänk på sjukhuset. En "lämna/glöm en bok nånstans", som dom håller på med på Face Book. Tog "Box 21" som handlar om trafficking av utländska kvinnor. Mycket bra bok o mycket sanning i den men skriven lite som en kriminalare. Hoppas någon hittade o tog rätt på den.

På kvällen var vi Peter o jag till Timmerkojan i Strömsund där Karin hade trumresa för ett antal tjejer o en herre. Första omgången kom jag inte ner. Kunde inte släppa kontrollen men fick en härlig healing ändå av trumman. Sen fika med gott hembakt bröd och sen en omgång till. Då kom jag ner till ett träd som jag först trodde var Yggdrasil men det var healingträdet som är i Avatarfilmen. Såg flera blå avatarer som var där. Klättrade sen upp i trädet och var omsluten av små änglar, dom där små fröna som var i filmen var i min resa små änglar. Det kom en drake som jag satte mig på ryggen o han flög rakt ner o förde mig till en kristallgrotta där han släppte av mig. Jag gick in o träffade en gammal klok gumma med långt vitt hår. Hon hette något liknande Alichia. Fick inte svar på den fråga jag tog med mig men däremot andra som jag ställde till henne. Sen fick jag healing av henne o gick ut till draken som flög mig direkt till platsen i kojan som jag låg på. Tackade för resan o vaknade upp. Det var väldigt intensivt trummande den andra omgången. Nästan så det slog lock för öronen. Tror Karin hade flera trumslagare med sig. Det var starkt helande oxå. Sov länge dagen efter. Vaknade inte förrän efter 9 efter att ha varit upp fram o tillbaka när Peter klev upp för att åka till jobbet.

I fredags var jag in på op o satte in en port a cat (venport). Det var lite krångligt att få slangen på plats för mitt inre ligger inte på rätt plats längre. Hjärtat är lite förskjutet liksom strupe mm. Hon fick hålla på ett tag o sen kalla hon på en annan läkare som var med o kollade röntgen när hon sprutade kontrast för att se om slangen låg rätt. Men det visade sig senare att den skulle vara någon cm längre mot hjärtat. Den fungerar till det den är avsedd, att skicka in cytostatika mm men går inte backa för att ta blodprov, men det gjordes aldrig förra gången heller. Operationen tog 45 minuter.

Så i tisdags hade jag första cellgiftsbehandlingen. Har en annan sort nu som heter Almita o den tar mycket kortare tid. Var inne drygt 1 timme med förberedelserna o träff med läkaren under tiden jag satt kopplad. Fick även en spruta i armen för att stärka benet så jag inte bryter mig. Ska ha den var 4-e vecka. Samt kalktabletter. Läkaren pratade med en kollega om jag behövde göra en ny datormografi men den gjordes i juni så vid tredje behandlingen ska jag göra den för att se om något hänt, förhoppningsvis ska metastaserna ha minskat. Är den på binjuren dom främst kommer att kolla, kanske lättast se den eftersom dom tar radioaktivt så lyser det där tumören finns.
Jag är iaf jätteglad att jag sluppit illamåendet efter behandlingen. Var inte roligt förra omgången. Men nu kunde/orkade jag följa med Peter dagen efter behandlingen. Det var värsta dagen förra omgången men nu åkte vi till Stenbrottet i Marieby där Peter o hans spelgäng Zero63 spelade två timmar utomhus. Tur hade vi med vädret. Hade visst åskat senare på natten i området. Bara synd tillställningen var samtidigt med Krogstråket som drog allt folk från byarna.

 

Läkaren på lungkliniken ringde ang fortsatt behandling. Han har konfererat med Umeå och andra läkare på lungkliniken.

Först det positiva. Eftersom jag inte har ont i benet längre behöver jag ingen strålning i Umeå. Det är konstaterat att detta oxå är adenocarcinom. Men det ska kollas om det är en mutation. Lite olika cytostatika blir det då. Umeå ville att dom skulle använda samma behandling som förra men Östersund protesterade eftersom det inte hjälpt fullt ut. Så nu ska jag först få en b-vitaminspruta och käka b-vita framöver ifall det blir den ena behandlingen. Sen blir det cytostatika på sjukhuset var tredje vecka o inget hemma. Är det den muterade sorten behöver jag inte in utan det blir dagliga piller med cyto.

Fick höra ett tråkigt besked oxå. Jag tog "strålande" datormografi som visade att även vänster binjure var angripen.... Men om ca 1,5 - 2 veckor sätter vi igång. Svaret om det är den muterade ska ha kommit till dess.

Har varit sängliggande en vecka nu. Började med diarre efter för mycket gott, slutade även med morfin så det kan vara abstinens från det oxå. Var på 70-årskalas i Hudiksvall och på hemväg dagen efter spydde jag galla hela vägen hem till Jämtland. Sen var jag sängliggande. Till läkare i onsdags o magsäcken är påverkad och för lite natrium o kalium i blodet. Kan varit en kombination av förgiftning o abstinens av morfinet.

En annan tråkig händelse är att min gamla mamma blev jättesjuk samtidigt. Vi skickade iväg henne med ambulans innan vi åkte hem. Hon blev sen körd till Uppsala för operation. Läkaren ringde mig för rådgivning. Hon kunde dö på operationsbordet men hade iaf en liten chans, annars dör hon inom två dagar. Hemskt att få sånt besked! Godkände givetvis operation o det har gått bra. En vecka sen nu o hon är tillbaka i Hudik och mår skapligt just nu.

Så just nu känns livet tufft men det är klart allt går bra. Hoppet finns. Å det roliga blir att Sissa kommer upp snart. Samt att vi fick träffa hela familjen med barn o barnbarn på kalaset.  Där fanns gyllene ögonblick. Jag är oxå så tacksam att syrran höll kontakten med läkare o släkt när mamma var i Uppsala eftersom jag var så tussig. Hon är guld värd.

Jag har haft ont i högra benet ett tag och gick till distriktläkaren i Hammerdal. Han kollade hela kroppen ordentigt så jag fick stå med enbart trosorna på mig.... Både han o jag trodde någon nerv var i kläm för smärtan fanns i ländryggen, längs ljumsken, insidan av låret , knä, framsidan av underbenet och fotled/fot. Den flyttade sig mellan dessa platser. Fick en smärtstillande spruta med en kompott av lite olika grejer, men det hjälpte knappast något. Ingen mer undersökning utan jag skulle prata med sjukgymnast och få träningsschema och hur jag ska stretcha.

Sen tog jag o googlade på min tumör och det visade att den kan även gå ner i skelettet. Då pratade jag med min läkare på lungkliniken för jag skulle ändå ha en återbesökstid hos honom. Berättade att jag hade ont i benet och vad jag läst och även att jag varit på HC. Han tyckte jag skulle ta en riktig röntgen av skelettet och skickade remiss till Nuklearmedicin för undersökning.

Var dit ett tag senare (22 maj) och gick först in o ta en spruta med ett radioaktivt ämne som fick vandra runt i kroppen några timmar. Under tiden hälsade jag på en gammal väninna som bjöd på mat och vi satt o åt lasagne på hennes balkong medan dom gjorde i ordning bakgården för en spelning. Det var en kille som hade engagerat en rockabillyartist från Texas som skulle ha ett uppträdande på gården. Hann med att titta o lyssna på honom innan jag tog bussen till lasarettet igen. Där fick jag lägga mig ner i en vagga o inskjutsad i rtg. Först hela skelettet och sen tredimensionellt från ländrygg o neråt.

Tisdagar har dom röntgenrond och min lungläkare ringde efter den o ville boka tid dagen efter så jag skulle slippa ha ont till måndagen efter då jag redan hade en tid bokad hos honom. Men först skulle jag göra den vanliga lungröntgen jag brukar göra inför varje återbesök men denna gång skulle jag även göra en röntgen av benet för dom hade hittad något som var lite "luddigt". Blev lite orolig för jag förstod något inte var som det skulle.

Var o gjorde dom båda röntgen o sen travade jag till läkaren. Det blev ett lite chockerat besked. Jag hade fått en metastas i lårbenet i själva skelettet. Den har gjort att kalken i benet är "bortfrätt" några cm på framsidan lårbenet. Fick se röntgenbilderna oxå. Som det ser ut nu så skulle jag kunna bryta benet ganska lätt så jag får ta det försiktigt och inte tex lyfta något. Inte så bra att gå på kullarna heller ifall jag skulle ramla bland tuvor o gropar. Blev sjukskriven på 100 % från den dagen. (Hade börjat jobba på 50% i en månad)

Det som kommer att hända framöver är en operation där dom sätter in en spik o stagar upp benet. Den gör även att smärtan minskar. Har fått två sorter morfin, en långverkande som jag tar 2 ggr per dag och en annan som är kortverkande vid behov. Blir väldigt trött av dom så jag sover mycket och är lite mer knasig i magen. Man kan bli förstoppad så jag fick droppar för magen o dom är svår att ställa in så ibland har jag diarré.

Har fått tid för läkarbesök hos ortopeden och även för en skicktröntgen. Blodprover tar jag i morgon o de andra nästa vecka. Så det rör på sig.

Men första dagarna var väldigt svarta. Då fanns många tusen funderingar o frågor. Vi pratade en del med varandra Peter o jag men mycket gick vi var för sig o deppade. Det blev som en chock när vi trodde allt var klart och cytostatikan trodde vi hade gjort sitt, men tydligen ville inte kroppen riktigt samma som oss. Nu får vi hoppas dom inte hittar något mer fanstyg när dom studerar röntgenbilderna igen. Det blir till att ta i med nya tag och inte ge upp.

Jag har ju mina barnbarn och Peters barnbarn och alla våra barn som ger mig glädje. Och vilken tur att jag har Peter vid min sida. Han ger mig så mycket.

Här en bild på mina barnbarn som slänger en slant i önskebrunnen så att mormor ska bli frisk. Goknularna mina.