frejzans.blogg.se

Nu är vi hemma och sitter framför tv'n. Känns bara bra. Var och hämtade en massa mediciner på apoteket i Lillänge men dom hade inte alla så vi åkte till Kärnan. Jag gick själv dit ner men det kände på. Orkar ingenting. 

 

Den sista april i dag.  Hoppas allt går bra i kväll. Det är bara en vecka kvar tills Freja får sina små valpar. Det är tur att brasan kommer att vara längre bort. Förut var den bara på andra sidan vägen,  ca 100 m bort,  men nu är det plöjt på åkern så den blir borta vid Larsa och Kirsti. Det blir kanske 2-3 km dit så det blir lite mindre högljutt. Freja är rädd för smällarna och ligger och darrar under tiden. Jag tänker åka till byhuset och ta en fika men Peter får skjutsa hem mig innan fyrverkerierna så jag kan vara med hundarna då det smäller som värst. 

 

Har sovit bra i natt men vaknat några gånger och var då så torr i munnen att jag nästan inte kunde öppna den. Måste vara noga med tänderna. Ska köpa munskölj som tagit slut. Även något mot muntorrhet. Vi har några olika prover som jag  testar oxå.

 

Var ut med hundarna lite. Jag gick bara till garaget och stog där en stund. Måste vila efter att jag klätt mig, gått nerför trappan,  klätt på stövlar och jacka och gått ner till garaget. Mer orkar jag inte just nu. Nu har hundarna ätit och jag sitter med det sista av frukosten. Sen får jag väl vila igen.  Vart tog orken vägen? Nåväl den kommer väl sakta men säkert. Är stor skillnad mellan att gå i korridoren på sjukhuset mot här hemma med trappan och den ojämna marken. Svetten rinner bara jag tänker på att gå ut. Okej då,  den rinner för ingenting. Tror det blivit något fel på termostaten i mig. Känns som att jag har feber ibland men det syns inget på termometern.

 

 

Nyduschad, ätit lunch, bytt till mina kläder, fått medicinlista och andra papper. Även varit nere på mottagningen och blåst i spirometer för att se om jag behöver inhalator, vilket jag inte gör. Nu är det bara Peter som saknas. Då får vi åka på apoteket och hämta ut mina mediciner. Ojoj det är ingen liten lista, 21 tabletter per dag av 9 sorter plus några vid behov. Så blir det nedtrappning så småningom. Distriktan ska lägga om och kolla såret ett tag.

 

Härligt, nu är älsklingen här.

I dag på ronden sa läkaren att jag kan få åka hem i morgon.  Det var ett efterlängtat besked. Jag ställde mig vid busshållplatsen förra tisdagen och får åka hem på måndagen (i morgon) så det blir exakt två veckor som jag varit borta. Ska bli roligt se och jämföra med hur det såg/ser ut med den framtinade marken. Så får jag gå genom bloggen och se om något behöver fixas till. Lite svårt göra det med mobilen. 

 

Jag känner mig ok nu. Har inte så ont i såret och tar korta promenader så det kommer gå bra med rastning av hundarna men kanske inte så långa promenader på kullarna. Hinner oxå vara med Freja sista april, hon som är rädd för fyrverkerierna. Jag kan ju följa med Peter på byhuset en stund om jag orkar innan fyrverkeriet sätter igång. 

 

Mitt blodtryck har lugnat ner sig och syresättningen är uppe i ca 95 - 97 %. Men det är mycket piller men några ska sättas ner, och någon kanske försvinner. Blir till att träna upp mig för nu är orken ganska kass. 

Det har krånglat när jag skulle länka bloggen till Facebook men nu har jag hittat felet. Jag hade satt två .. i mailadressen men nu hoppas jag det fungerar. Jag vet att det är flera som vill följa med vad jag skriver om min lungcancer.

Nu har blodtrycket sjunkit så jag hoppas få komma hem på måndag. Men då hoppas jag Peter blivit frisk. Han fick diarré i går och mådde inte bra idag heller.  Jag hade velat vara frisk och ta hand om honom och hundarna. Måste vara jobbigt för honom att må dåligt och samtidigt rasta hundarna. Saga vägrade gå ut på gräsmattan utan slog sig ner bredvid honom på bron och satt och tittade.  Dom är överhuvudtaget annorlunda nu mot förr. Går inte bort från honom. Dom är väl rädd att även han ska försvinna. 

 

Det går framåt med promenaderna i korridoren. Den är 83 meter lång. Nu har jag börjat gå fyra varv fram och tillbaka minus några meter vid båda ändarna ger minst 600 meter, och jag går flera gånger om dagen, så till kvällen har jag gått minst två km. Inte illa pinkat av en trähäst.

Kom till Östersund i gårkväll. Varierande väder efter vägen. I Umeå hade regnet upphört o sen tittade en fin eftermiddagssol fram. Släppte av en patient i ö-vik och stannade till vid en parkering och tog lite fika. Dom på ambuss hade köpt lite smörgåsar på Tages på Frösön. När vi kom till Bispgården började det hagla. Det var vitt på marken av haglet. Annars har snön smält bort mycket. Ska bli roligt komma hem och se hur det ser ut. 

 

Läkaren tror jag kommer vara kvar 2-3 dagar. Håller på att ställa om medicineringen. Har ökat dosen på en av tabletterna. Jag har tre olika för blodtrycket, sen några mot smärtan och magen. Får även en spruta blodförtunnande. 

Tog nyss en lugn promenad på fem minuter. Helt utpumpad efteråt. Vart tog orken vägen?  Nåja det går väl att träna upp.  Men det är nog ingen idé anmäla mig mig till Vätternrundan i år. Tror jag skippar det. 

Operationen gick bra men jag har varit mycket trött och okoncentrerad efteråt. Bara att skriva ett sms till mina nära har varit väldigt omständigt. Svårt att hitta bokstäver. Och oftast trycker jag på fel bokstav, det blir nog till att skriva om allt när jag kommer hem. I alla fall så fick jag högt blodtryck och får nu medicin som tar ner det. Har oxå slemlösande att andas in. I morgon eftermiddag får jag åka till Östersund sjukhus. Vet ej hur länge det blir. 

Snart är det dags att kliva upp och duscha. Sen får jag ett piller som är lugnande och jag får åka till operation. Där kommer jag att få sätta in en ryggmärgsbedövning som kommer att användas när allt är klart. Sen sövs jag och när jag väcks några timmar senare kommer jag att ha slangar både här och där. Jag kommer att få kliva upp lite vid sängen ganska snart sen jag piggnat till men det blir nog inte förrän mot kvällen.

Jag kommer inte att kunna skriva här på några dagar för jag får inte ta med mobilen dit. Jag kommer nog på salen igen på fredag. Får ligga på intensiven ett dygn och sen nästa ställe ett dygn. Första dygnet har jag en egen sköterska vid min sida och sen får jag vara på en större sal med övervakning innan jag kommer tillbaka till salen. Så ni kommer inte att höra av mig på ett tag.

Jag känner mig trygg och ganska lugn. Jag har sovit ganska bra men det är ingen skön säng. Som vanligt har jag vaknat några gånger. Jag delar sal med tre kvinnor till. En av dom ska oxå opereras i dag men i hjärtat. De andra två är opererade redan.

Nu har jag blivit inlagd på sjukhuset. Kom in för att ta lite prover och då sa hon att jag fått ändrad opdag. Det blir i morgon. Så nu har jag fått prata med kirurgen och narkosläkaren och vet vad som händer i morgon. Ska vara klart mitt på dagen och sen ringer dom till Peter som berättar vidare till anhöriga. 

Jag blir väckt på morgonen och får en tablett så åker jag ner. Opererar bort lungan sen bli det några dagar som jag inte kan skriva något för jag får inte ha mobilen med dit.

Jag känner mig trygg med läkarna och vet att allt kommer att gå bra. 

Peters lilla barnbarn fyllde 3 år så vi var o hälsade på och fick lite god tårta av dom. Det är alltid så roligt att träffa Niklas och hans familj samt de andra bröderna och Ann. Även Camillas mormor var där. Första gången jag träffade henne. Så kom Kristoffer och Lisette och nu fick jag träffa deras hund Eyra. Lät alla tre hundarna träffas och det gick över förväntan. Alla var lite nyfikna på varandra men sen brydde dom sig inte längre. Ibland brukar inte flera tikar gå någe bra ihop men här fungerade det bra. Blev inte så mycket att leka mest att dom inte brydde sig i varandra så jättemycket.

 

Här kommer födelsedagsbarnet med sin båt som dom fick av oss.

 

 

Nog är det konstigt. Jag känner ingen större oro för vad som kommer, men däremot nästan, en liten nästan, längtan tills det är gjort. Operationen alltså. I morgon bitti sätter jag mig på bussen upp till Umeå och sen får vi se hur ofta jag kommer att kunna gå in här och berätta vad som händer. Det blir nog uppehåll åtminstone mellan torsdag och lördag/söndag. Får nog inte ha mobilen med på thiva och thima. Sen kommer jag till avdelningen och då borde jag kunna skriva här igen. Om allt fungerar. Har inte provat skriva här från mobilen än, så det återstår att se. Isåfall kommer jag att meddela på facebook till de mina.

När jag vaknat upp efter operationen är jag på Thorax intensivvårdsavdelning, Thiva. Vanligtvis är man där ca ett dygn.

Andra dygnet flyttar jag till Thorax intermediärsal, Thima, för fortsatt övervakning. Där får jag börja äta och dricka i små mängder. Jag får även hjälp att sitta upp och stå vid sängen, vanligtvis dagen efter operationen.

Läkare bedömer när det är dags att komma ut till vårdavdelningen igen, för fortsatt rehabilitering. Bandagen byts i samband med första duschen efter operationen, dag fyra. Det blir nog väldigt skönt ställa sig under duschen då.

Det är ju en del förberedelser innan resan. Jag har fixat räkningarna, dom som har kommit, någon har inte kommit än så jag får fixa det sen jag kommit hem om jag inte kan göra det från sjukhuset. Det är otroligt vad mycket man kan använda mobilen till.

Så har jag klippt de långa klorna på hundarna, tvättat och packat en del. Det som är kvar är att vattna blommorna. Vi har oxå skrivit en liten kort lista av det som Peter får fixa när jag är borta. Det är ju jag som brukar fixa blommorna så jag hoppas dom inte hänger över krukkanterna när jag kommer hem. Tror nog han kommer ihåg vattna dom och kolla om fåglarna behöver mer solrosfrön. Det ska nog snart vara slut med fågelmatningen. Det regnar och snön håller på att försvinna. Än är det mest snö på kullarna men det börjar titta fram lite mark här o där. Hundarna har större svårigheter när dom ska ut o pinka nu, snön bär dom inte längre utan dom sjunker ner till magen och har svårt ta sig fram, men nog vill dom upp i snön ändå när det är dax.

Här kommer några foton hemifrån för att se vad som hänt med snön tills jag kommer hem igen. Tog dessa vid 16-tiden och då sken solen. Det har regnat en hel del både i dag och i går. Men nu sägs det att vårvärmen är på väg.

I dag är det 1 månad sen jag fick det allra första samtalet om en ev. cancer. Dom sa från början att dom ville ha olika prover för att kolla så det inte är cancer. Jag sa att det är för att antingen bekräfta eller dementera cancern. Nu blev det ju så att det är en elak liten jävel som sitter i bröstet och hånler mot mig. Men jag flinar tillbaka och säger att du blir inte långlivad, men det blir jag. Du ska bort och det illa kvickt innan du hinner föröka dig.

 

Jag tycker att jag har fått väldigt bra bemötande av alla inom vården från städerskor till uskor, syrror och överläkare. Alla tar det lugnt och sakligt, jag får prata om vad som händer härnäst och sen går jag hem och googlar för att kolla mer, så jag vet vad det hela handlar om. Tycker jag vet det mesta nu, utom hur operationen kommer att gå till och det vill jag inte veta heller just nu, det räcker att få veta det senare, efteråt, så blir det mindre att oroa sig för.

 

Dessutom har jag ännu inte känt så stor oro. Jag tar det med ro, jag vet att det inte blir slut med detta och är jätteglad att det inte hände för 30 år sen, då vet man inte hur det slutat, men nu har ju allt gått så mycket framåt med operationer och efterbehandlingar så jag känner mig faktiskt trygg mitt i min sjukdom (som jag inte känner att jag har).

 

Som jag sagt tidigare, just nu är jag sjuk men känner mig frisk, om en vecka kommer jag att vara frisk men känna mig sjuk, med slangar o dropp. Jag har snarare känt mig lite nyfiken än orolig, fast magen har känt av det hela så lite oro har det funnits i kroppen ändå.

 

Dom tidigare inläggen har jag bara skrivit av vad som hänt, inte så mycket om känslor och tankar. Men jag tycker allt gått bara bra, jag har känt mig trygg och nyfiken. Vi har dock pratat väldigt mycket under kvällarna, Peter och jag. Jag är glad jag har honom att diskutera med, han som har dom erfarenheterna han har, med både cancervården och bypassoperationen i hjärtat. 

 

Jag kommer att ha möjlighet att uppdatera bloggen genom mobilen så mina anhöriga kan få veta hur det går. Kanske det även kan trösta andra som är i samma situation som mig så småningom.

 

 

På torsdagar har läkarna gemensam rond Umeå och Östersund. Dagen efter jag var i Umeå ringde först en sköterska och sa att jag skulle få träffa en läkare på måndag för nu hade dom haft rond och fått alla provsvar.

 

När jag några timmar senare hade kommit till jobbet samma dag ringde läkaren och berättade att jag hade något som hette adenocarcionom. Den hör till dom icke småcelliga cancertyperna och är elakartad. Jag får åka till Umeå och operera bort höger lunga, som jag redan vetat. 4 - 6 veckor efter operationen kommer jag att få åka till Östersund och få cellgiftsbehandling 4 gånger med 3 veckors mellanrum.

 

Jag fick namn på en kvinna i Umeå som har hand om op-tiderna, så jag ringde henne på fredagen och hon hade fått mitt papper på bordet men inte hunnit kolla av det än. Jag berättade att vi kommer att få hundvalpar vecka 19 och att jag antingen vill göra operationen före och att jag hinner hem före valpningen eller ta det lite senare, när valparna är född. Hon hade en tid på tisdag den 16 april för blodprovstagning. Jag får ligga första natten på hotellet och blir inlagd på onsdagen och opererad torsdag 18 april. Så det är klart att jag tog den tiden. Dels hinner jag hem före valpningen och dels har jag det gjort och behöver inte vänta längre. Jag kommer att bli kvar drygt en vecka efter operationen, eller mer, beroende på hur allt går.

 

Jag känner mig lugn inför operationen men förmodligen blir det mer kännbart när jag väl är där.Jag har hela tiden haft den förtröstan att allt kommer att gå bra. Jag är ju sjuk nu, men känner mig frisk. Efter operationen kommer jag att vara frisk. Cancern finns enbart i höger lunga och ingen annanstans i kroppen, det känns jättebra.

 

Mina anhöriga, min chef och mina arbetskamrater har fått veta allt och i morgon gör jag mitt sista arbetspass på ett tag. Jag går en fin vår till mötes även om jag kommer att ha jäkligt ont och ha svårt att ta mig i och ur sängen osv. Får inte lyfta något heller på 5-6 veckor och det kommer att bli väldigt svårt att låta bli, med småvalpar i huset.

 

Det är tur att detta händer just nu, med en fin vår och sommar framför mig. Hade nog varit värre om det var höst och den mörka, kalla vintern som kom. Har sett att skatorna bygger högt så det blir nog mycket att sitta i solen på altan i sommar.

 

I morgon är det den 14 april och det är 1 månad sen jag fick veta att jag har en förtätning i lungan. Sen har allt gått superfort. Jag har nog inte riktigt hunnit med. Men jag tar det med jämnmod och det är ju något man ska lära sig hela tiden, någon mening finns det med detta, men vad det är vet jag inte än, men jag tror mig veta det. De mina har det värre som får stå på sidan och titta på, det är inte lätt att vara den som är närstående och ha en anhörig med en sådan sjukdom som jag har. Jag vet att jag klarar av den, att jag är en av överlevarna, den tron kommer jag inte att tappa och jag hoppas de mina oxå känner så. Jag har många, många år kvar innan det är dax att krypa ner i träkistan.

5 april var jag på Nuklearmedicin. Först fick jag andas in ett radioaktivt ämne sen filmades lungorna i 2 minuter medan jag andades lugnt. Sen fick jag samma ämne i blodet och filmades igen. Det görs för att kolla syresättningen. Jag kollade lite på skärmen och tyckte det såg OK ut. Jag såg en mörk fläck i höger lunga medan resten var vitprickigt av och till under andningen.

 

Det måste gå 2 veckor efter biopsin innan jag kunde åka till Umeå och göra en PET/CT FDG av hals thorax och buk. Det blev onsdagen den 10 april.

 

Jag åkte upp på tisdagen och sov över på Hotell Björken som är ett patienthotell. På morgonen gick jag ner till matsalen och gjorde mig några mackor att ta i bussen hem. Jag var fastande och fick bara dricka vatten, te eller kaffe utan sötning, så jag drack några glas vatten på hotellrummet innan jag gick tvärs över gatan till sjukhuset och följde markeringarna till nuklearmedicin där jag fick komma in nästan direkt fast jag var ca 20 minuter tidig.

 

Jag fick nål i armvecket sen ligga och läsa i ett eget litet rum ca 1 timme, varav 20 minuter i total vila i mörker efter jag fått det radioaktiva ämnet insprutat i blodet. Efter dom 20 minutrarna fick jag läsa igen tills dom kom och hämtade mig för att lägga mig på britsen i scannern. Den arbetade fram o tillbaka under en halvtimme sen var det klart. Gick då och åt en god lunch som bestod av kycklingwook med nudlar. Vilade en stund i centralhallen där jag stiftade bekantskap med en Leif som var där med frugan Sivan som var kusin till Jerry Williams.

 

Äntligen fick jag ta bussen hem igen. Kändes lite konstigt att kliva av på samma hållplats som jag brukar hoppa på samma buss när jag åker in till stan för att jobba. Chaffisen sa när jag klev av att javisstja det är ju du som brukar kliva på här.

I går ringde dom från Lungkliniken igen. Dom hade ett återbud i dag 26 mars. Så nu har dom tagit 2 "korvar" från min högra lunga. Dom sänds till Umeå och svar kommer om drygt en vecka. Träffade Dr David och jag fick se röntgenbilderna och de scannade bilderna och han förklarade dom för mig.

 

Tumören sitter runt bronkerna men ingenting syntes inifrån bronken.

 

Ungefär som detta foto, jag har markerat tumörens läge.

Redan 19 mars ringde dom från Lungkliniken när jag var på väg till jobbet. Jag skulle börja klockan 15 och bussen skulle vara inne redan kl 13 så hon ville att jag skulle stanna till på sjukhuset och ta lite blodprover. Jag fick även träffa läkaren David .... som lyssnade på lungorna och fixade så dom tog EKG och jag fick andas i en spirometer. Han berättade även om förändringen på lungan som dom vill utreda lite mera.

 

Redan dagen efter fick jag lägga mig i en datormograf. Fick först dricka 1 liter vatten 1 timme före. Jag hade jobbat natten och vi hade en utbildningsdag så under lunchen tog jag mitt vatten och sen for jag tillbaka till sjukhuset.

 

21 mars var jag och gjorde en bronkoskopi. Dom ska kolla om det är cancer, men dom såg inget i luftrören. Dr David + en till läkare, två AT-läkare, en praktikant och en sjuksyrra var inne på rummet. Det syntes inget i luftrören. Han använde en liten borste som han försökte få upp lite celler och även sköljde med lite vatten. Var väldigt jobbigt innan dom kom ner i svaljet för jag ville bara köjas men sen gick det bra.
Han berättade sen att dom ska ta vävnadsprov rakt genom bröstkorgen, PET-scanner i Umeå, konditionstest mm. Om det visar sig att det är cancer kommer lungan att tas bort.

Det började med att Peter som går en mediumutbildning kom hem från kursen i Umeå. Som vanligt brukar han träna att kanalisera på mig. Denna gång kanaliserade han på kristusmedvetandet och fick då se en fläck på min ena lunga. Ta bort den sa han.

Dagen efter tog jag kontakt med Nya Närvården som är vår hälsocentral och bokade en tid. Hade haft en långvarig torr hosta som inte ville ge sig och jag hade tänkt flera gånger att jag skulle kolla upp den, men det blev inte av. Dels slutade Utrikeshälsan och Nya Närvården tog över. Gillade inte riktigt den läkare som var på Utrikes så jag var inte så intresserad av att gå dit heller, men när det nu var i ny regi så tog jag som sagt kontakt med dom. Fick komma dit 15 februari 2013, till läkare Tanya Ni.

Hon kollade blodtrycket både sittande, liggande o efter vila och jag hade högt blodtryck som låg mellan 165-170 / 95/100. EKG var ok. Jag fick blodtrycksmedicin Losartan apg 50 mg x 1. Hon trodde hostan berodde på det höga blodtrycket. Så skrev hon remiss till lungröntgen i Strömsund, och jag fick komma tillbaka 19 februari för att ta lite blodprover. Samma kväll som jag tagit blodproverna fick jag flunsan och dagen efter hade jag 38,8 i feber. Ringde till hälsocentralen och talade om det ifall det skulle påverka proverna, men det skulle det inte göra sa dom.

1 mars kom jag till Strömsund och gjorde min lungröntgen. Blev lite fundersam när jag fick ställa mig en gång till efter dom första bilderna, men glömde senare bort det.

11 mars ringde doktor Tanya o sökte mig o ville att jag skulle ringa upp henne. Dagen efter försökte jag komma fram på telefontid men det var upptaget hela tiden. På eftermiddagen när jag kommit till stan och var på väg till jobbet ringde hon o funderade om jag kunde komma till henne samma dag, men det kunde jag ju inte men fick tid när jag jobbat natten och kommit hem den 14 mars. Då berättade hon att jag hade förändringar på lungan. En sorts förtätning och att hon skrivit en remiss till Lungkliniken i stan och jag kommer att få höra av dom inom två veckor. Före påsk.

 

Hon sa även att hon inte brukar skicka remiss till lungröntgen så snabbt, då sa jag att det var hennes intuition som sa henne att göra det och berättade varför jag sökte henne första gången.

Man blev ju lite fundersam vad det kunde vara. Tog för givet att det är det värsta, cancer, men att i bästa fall är en lunginflammation eller liknande.