frejzans.blogg.se

I dag är det 1 månad sen jag fick det allra första samtalet om en ev. cancer. Dom sa från början att dom ville ha olika prover för att kolla så det inte är cancer. Jag sa att det är för att antingen bekräfta eller dementera cancern. Nu blev det ju så att det är en elak liten jävel som sitter i bröstet och hånler mot mig. Men jag flinar tillbaka och säger att du blir inte långlivad, men det blir jag. Du ska bort och det illa kvickt innan du hinner föröka dig.

 

Jag tycker att jag har fått väldigt bra bemötande av alla inom vården från städerskor till uskor, syrror och överläkare. Alla tar det lugnt och sakligt, jag får prata om vad som händer härnäst och sen går jag hem och googlar för att kolla mer, så jag vet vad det hela handlar om. Tycker jag vet det mesta nu, utom hur operationen kommer att gå till och det vill jag inte veta heller just nu, det räcker att få veta det senare, efteråt, så blir det mindre att oroa sig för.

 

Dessutom har jag ännu inte känt så stor oro. Jag tar det med ro, jag vet att det inte blir slut med detta och är jätteglad att det inte hände för 30 år sen, då vet man inte hur det slutat, men nu har ju allt gått så mycket framåt med operationer och efterbehandlingar så jag känner mig faktiskt trygg mitt i min sjukdom (som jag inte känner att jag har).

 

Som jag sagt tidigare, just nu är jag sjuk men känner mig frisk, om en vecka kommer jag att vara frisk men känna mig sjuk, med slangar o dropp. Jag har snarare känt mig lite nyfiken än orolig, fast magen har känt av det hela så lite oro har det funnits i kroppen ändå.

 

Dom tidigare inläggen har jag bara skrivit av vad som hänt, inte så mycket om känslor och tankar. Men jag tycker allt gått bara bra, jag har känt mig trygg och nyfiken. Vi har dock pratat väldigt mycket under kvällarna, Peter och jag. Jag är glad jag har honom att diskutera med, han som har dom erfarenheterna han har, med både cancervården och bypassoperationen i hjärtat. 

 

Jag kommer att ha möjlighet att uppdatera bloggen genom mobilen så mina anhöriga kan få veta hur det går. Kanske det även kan trösta andra som är i samma situation som mig så småningom.