frejzans.blogg.se

Det är väl typiskt att när jag inte kan vara ute så är det så varmt och härligt ute. Bortåt 20 grader varmt och över. Själv ligger jag i sängen på avd 14 och tittar ut genom fönstret och ser björkarnas grönska mot sjön. Jag har tur som har bästa rummet på avdelningen. Så här fin utsikt har jag. 

 

Jag kom in i går och tog en del prover och fick ändra medicinlistan lite. Ville minska värktabletterna speciellt morfinet. 

Idag åkte jag ner på op och har nu fått en venport insatt vid högra nyckelbenet. Har lite ont nu men det är övergående. Trodde jag skulle få åka hem på eftermiddagen men jag upptäckte att jag blödde under plasten som skyddar såret så nu har jag fått extra bandage med tryckförband och får stanna över natten. Eventuellt kan jag få åka hem i kväll.

Hade precis tagit fram mobilen och plockat fram Peters telenr och skulle precis trycka på ringa upp när mobilen ringde och det var han. Så exakt har jag inte varit med om förut. Han var på väg in för att hämta mig men fick vända och åka hem.

I natt visade Saga att hon är en duktig storasyster som hjälper sina småsyskon i nöd.

Vi gick i säng ganska tidigt som vanligt. Eftersom Peter ska upp tidigt på morgnarna så brukar vi gå isäng oftast före 22. Innan jag gick upp o la mig fick hundarna gå ut en sväng. Kollade sen att allt var ok med valparna. Jag sover inte bredvid dom längre för jag känner mig trygg med Frejas omvårdnad av dom och hon brukar säga till om det är något.

När klockan var runt 1 kom Saga och gnällde ordentligt. Så jag tog på mig morgonrocken och gick ner för jag trodde hon behövde gå ut. Hon dansade glatt framför mig och visade vägen till valparna. Där var det en som gnällde av och till. Jag såg henne inte, det var tiken, och jag försökte få Freja flytta sig för jag trodde hon hamnat under henne men Freja tryckte sig tungt mot bädden. Klart hon visste ju vart valpen låg. Då upptäckte jag att hon kommit ner under täcket och tog fram henne. Freja har krafsat ett hål i tyget och där hade valpen krupit in.

Gissa om Saga fick beröm.

Nu har det hänt saker här hemma. Äntligen har valparna kommit. Nu är det några dagar sen. Dom är födda den 8 maj. Egentligen blev det fyra stycken men en var död. En tik och två hannar. Ska bli spännande se vilka färger det blir. Dom brukar skifta färg allt eftersom pälsen växer ut.

 

Valpningen gick bra men jag var väldigt trött, mest beroende på min hälsa. Blev dåligt med sömnen för både mig och Freja. Hon bäddade och stökade på första natten och jag trodde valparna skulle komma då men vi fick vänta till nästa natt och då var den rätta dagen enligt böckerna. Så klockan 3 kom den som fick blått band och vid 7-tiden låg alla i bädden. Tiken har rött band och andra hanen grönt. Nu blir det till att fota och väga med jämna mellanrum. 

 

Alla tre är redan tingade och nu får vi hitta på bra namn på dom. Kallar dom Sunshinekullen för det var så fint med kvällssol när parningen skedde. Så valparna ska ha namn som hör till solen. Pappans syskon har namn efter månens hav så det passar bra med sol och måne tillsammans. Frejas syskon har alla namn på Y.

 

 

 

Något mystiskt händer här hemma.

 

I dag stog jag i trappan till övervåningen. Vi har en korg på väggen där jag stoppar papper och räkningar som ska upp. Det kan även vara lite andra småsaker som oxå ska till övervåningen.

Nu stog jag och kollade om det är någon räkning som ska betalas tidigare än månadsskiftet. Då var det en pinne som ramlade ner på golvet i hallen. Jag höll i brevbunten och det tog en liten stund innan jag var klar. Då hade Saga lagt sig vid dörren och Freja vid trappan, på pinnen. Men då såg jag att den låg på trappsteget bakom/ovanför mig. Kollade sen där Freja låg men ingen pinne där. Det var en blompinne med tomtehuvud som blev bortglömd när jag städade bort julen. Hur har den hamnat i trappan? Och bakom mig. När den ramlade ner stog jag med ryggen upp mot trappan.

En annan sak som hände skedde när jag var i Umeå och Peter var på kursen. Vår granne var hundvakt och hade precis släppt ut dom och tagit in dom igen. Då var Peters foppafofflor flyttade från skostället och var framför ytterdörren. Hundarna var ute så dom var oskyldiga. Annars brukar skorna flyga runt när dom skuttar i glädjeyra.

Mysko...

Läkaren ringde i dag och dom har haft en konferens med Umeå  om mig. Dom tog ju prover under operationen och det visade att det inte är någon spridning av tumören till lymfkörtlarna. Det var jätteskönt att höra. Men dom vill ändå att jag går på cellgiftsbehandling i 4 behandlingar med 3 veckors mellanrum. Han skickade remiss till anestesikliniken för att sätta in en portacat. Det gör det lättare att droppa cellgifterna i min kropp. Den sätts in med lokalbedövning. 

 

 

Så blev det sista april och jag hade tur som hann komma hem. Vi brukar samlas på byhuset och ta en fika, köpa lotter och umgås. Denna gång fick ett bildspel rulla från kolmilningen i somras. Det var blandade bilder tagna av mig och Markus Dahlin, ev någon från hans mamma Karin. Under fikat berättade Tage Levin lite om byarna och visade gamla foton. Mycket intressant att lyssna på även för en som inte var med på den tiden och inte riktigt kunde hänga med på vilka bostäder / platser som visades. Men när man som jag kommit upp i åldern lite så är det intressant med historian.

 

 

Sen ger vi oss iväg och tänder brasan. Förut har vi brukat hålla till på kullen tvärsöver byvägen där vi bor men förra hösten plöjdes den så nu i år höll vi till utanför Larsa. Peter fick skjutsa hem mig för dels var jag trött och dels för Frejas skull. Hon blir rädd för smällarna. Peter åkte tillbaka och grillade korv åt dom som ville ha. Han är ordförande i byföreningen och bör ju hålla sig där tycker jag. Vi trivs jättebra med folket i byarna och jag fick flera kramar när jag kom dit för dom vet vad jag varit med om.

 

 

 

 

I morse när jag klätt mig skrattade Peter åt/med mig över att jag blev så flåsig av det lilla jag gjorde, bara att klä på mig. Han berättade även att jag inte snarkar som jag gjorde förut och att min andedräkt är annorlunda. Tumören har nog visat sig på flera sätt fast jag inget visste om den. Jag tyckte ju oxå att min kondition var så dålig när jag började flåsa på promenaderna på kullarna.  Tänk om jag bara vetat vad jag hade.  Men det är över nu, den biten, nu är det bara att träna. 

 

Tog ut hundarna på förmiddagen och gjorde några övningar för ryggen och axlarna när jag var vid garaget. Såg att hundarna ville gå upp på kullarna så jag gick uppför backen så dom kunde gå en sväng nerför på andra sidan synligt för mig. Fick stå en bra stund och pusta innan vi gick hem igen. Det var två grabbar som tränade köra cross på dom bortre kullarna. Så jag hade något att titta på medan jag tog igen mig. Längtar tills jag orkar gå en kort sväng där uppe,  men innan dess har väl gräset växt så jag inte kan vara där föränn det slåttats.