Läkarsamtal
Läkaren på lungkliniken ringde ang fortsatt behandling. Han har konfererat med Umeå och andra läkare på lungkliniken.
Först det positiva. Eftersom jag inte har ont i benet längre behöver jag ingen strålning i Umeå. Det är konstaterat att detta oxå är adenocarcinom. Men det ska kollas om det är en mutation. Lite olika cytostatika blir det då. Umeå ville att dom skulle använda samma behandling som förra men Östersund protesterade eftersom det inte hjälpt fullt ut. Så nu ska jag först få en b-vitaminspruta och käka b-vita framöver ifall det blir den ena behandlingen. Sen blir det cytostatika på sjukhuset var tredje vecka o inget hemma. Är det den muterade sorten behöver jag inte in utan det blir dagliga piller med cyto.
Fick höra ett tråkigt besked oxå. Jag tog "strålande" datormografi som visade att även vänster binjure var angripen.... Men om ca 1,5 - 2 veckor sätter vi igång. Svaret om det är den muterade ska ha kommit till dess.
Har varit sängliggande en vecka nu. Började med diarre efter för mycket gott, slutade även med morfin så det kan vara abstinens från det oxå. Var på 70-årskalas i Hudiksvall och på hemväg dagen efter spydde jag galla hela vägen hem till Jämtland. Sen var jag sängliggande. Till läkare i onsdags o magsäcken är påverkad och för lite natrium o kalium i blodet. Kan varit en kombination av förgiftning o abstinens av morfinet.
En annan tråkig händelse är att min gamla mamma blev jättesjuk samtidigt. Vi skickade iväg henne med ambulans innan vi åkte hem. Hon blev sen körd till Uppsala för operation. Läkaren ringde mig för rådgivning. Hon kunde dö på operationsbordet men hade iaf en liten chans, annars dör hon inom två dagar. Hemskt att få sånt besked! Godkände givetvis operation o det har gått bra. En vecka sen nu o hon är tillbaka i Hudik och mår skapligt just nu.
Så just nu känns livet tufft men det är klart allt går bra. Hoppet finns. Å det roliga blir att Sissa kommer upp snart. Samt att vi fick träffa hela familjen med barn o barnbarn på kalaset. Där fanns gyllene ögonblick. Jag är oxå så tacksam att syrran höll kontakten med läkare o släkt när mamma var i Uppsala eftersom jag var så tussig. Hon är guld värd.
Först det positiva. Eftersom jag inte har ont i benet längre behöver jag ingen strålning i Umeå. Det är konstaterat att detta oxå är adenocarcinom. Men det ska kollas om det är en mutation. Lite olika cytostatika blir det då. Umeå ville att dom skulle använda samma behandling som förra men Östersund protesterade eftersom det inte hjälpt fullt ut. Så nu ska jag först få en b-vitaminspruta och käka b-vita framöver ifall det blir den ena behandlingen. Sen blir det cytostatika på sjukhuset var tredje vecka o inget hemma. Är det den muterade sorten behöver jag inte in utan det blir dagliga piller med cyto.
Fick höra ett tråkigt besked oxå. Jag tog "strålande" datormografi som visade att även vänster binjure var angripen.... Men om ca 1,5 - 2 veckor sätter vi igång. Svaret om det är den muterade ska ha kommit till dess.
Har varit sängliggande en vecka nu. Började med diarre efter för mycket gott, slutade även med morfin så det kan vara abstinens från det oxå. Var på 70-årskalas i Hudiksvall och på hemväg dagen efter spydde jag galla hela vägen hem till Jämtland. Sen var jag sängliggande. Till läkare i onsdags o magsäcken är påverkad och för lite natrium o kalium i blodet. Kan varit en kombination av förgiftning o abstinens av morfinet.
En annan tråkig händelse är att min gamla mamma blev jättesjuk samtidigt. Vi skickade iväg henne med ambulans innan vi åkte hem. Hon blev sen körd till Uppsala för operation. Läkaren ringde mig för rådgivning. Hon kunde dö på operationsbordet men hade iaf en liten chans, annars dör hon inom två dagar. Hemskt att få sånt besked! Godkände givetvis operation o det har gått bra. En vecka sen nu o hon är tillbaka i Hudik och mår skapligt just nu.
Så just nu känns livet tufft men det är klart allt går bra. Hoppet finns. Å det roliga blir att Sissa kommer upp snart. Samt att vi fick träffa hela familjen med barn o barnbarn på kalaset. Där fanns gyllene ögonblick. Jag är oxå så tacksam att syrran höll kontakten med läkare o släkt när mamma var i Uppsala eftersom jag var så tussig. Hon är guld värd.
