1 år i dag

 
I dag är det skärtorsdag och precis 1 år sen jag åkte in på operation. Kände mig lite ledsen i humöret i går och det är väl för tankarna  på vad som hänt. Kroppen reagerar väl på att det är årsdagen. När jag är ute på kullarna nu igen känner jag att jag är bra mycket bättre än i höstas efter cytostatikabehandlingen. Nu orkar jag gå bättre i uppförsbackarna o behöver inte stanna o flåsa ut lika ofta. Kanske det är att jag går saktare o andas på ett annat sätt. Jag jobbar på med mitt nya jobb och kommer från 1 maj att gå upp till 50 % och se hur det går. 
 
I går var jag oxå till Nya Närvården och en läkare kollade min kropp helt. Tur jag inte är blyg när jag fick ta av alla kläder utom trosorna. Bh använder jag aldrig. Har bara gjort det vid några få tillfällen sen barnen var små och jag var mjölkstinn. Har haft ont i benet i över en månad. Han fick fram att en nerv är i kläm på höften och jag fick en spruta där med en coctail smärtstillande osv. Ska ringa en sjukgymnast o få ett träningsprogram. Han visade oxå hur jag stretchar.
/frejzans.blogg.se

Arbets-EKG

Har varit o gjort arbets-ekg 14 mars. Före op cyklade jag 120 watt under 6 minuter o nu ett år senare 100 watt under 5 minuter. Och det ska vara bra enligt svaret jag fick. "Det arbetsprov du gjorde visade en ordinär fysisk arbetsförmåga där begränsande faktor är andfåddhet, dvs du klarar ungefär den prestation som en person i din ålder normalt sett brukar kunna göra trots att du är opererad i lungan." Ja andfåddheten är jobbig, blir flåsig av att gå i trappan eller kort promenad men det är ju skönt att det är okej annars. Fast just nu har jag lite problem med ett ben. Vete sjutton vad som hänt. Troligen nerv i kläm i ländryggen. Må nog kolla upp det om det inte blir bättre/bra.

Har snart varit sjukskriven i ett år och nu jobbar jag på 25 % men kommer att öka till 50 % i maj/juni. Har fått byta gruppbostad så jag slipper att springa i trapporna. Ska jobba med en kvinna som numera kommer att vara hemma dagtid på en annan gruppbostad. Där behöver jag inte springa något för det är tre boende i samma plan som personallägenheten och jag kommer att vara med samma boende hela tiden, nästan som en personlig assistent. Var lite trist flytta från gamla stället med personal o boende som jag jobbat med. Blev några år så det är klart det känns trist att byta ställe men jag märkte att det funkade inte där. Jag fortsatte att springa i trapporna fast det fanns hiss. Gamla vanor är inte lätt att bryta.
 
 
 
/frejzans.blogg.se

Återblick

Nu är det nytt år och nya händelser kommer att ske, både inom familjen och globalt. 
 
Jag sitter o funderar på året som gått. Trots allt är jag väldigt nöjd med mitt år. Vem  hade kunnat vänta sig att så mycket kunde hända på så kort tid. Ändå känner jag mig väldigt lycklig. Jag var ute i mörkret och gick med hundarna för bara några dygn sen. Det var mörkt och stjärnorna glimmade. Jag kände en sällsam lycka när jag gick och tänkte på allt jag varit med om med cancern. Det fanns inte alls med i tankebanorna överhuvudtaget förut, att JAG skull kunna få lungcancer.  Jag som aldrig rökt, nåja, jag o en kompis delade ju ett litet  paket cigaretter i tonåren, men jag drog aldrig halsbloss och tyckte det smakade pyton så jag förstår inte att andra fortsätter och blir fast i skiten. Nåväl, jag går där på kullarna och tänker på när jag var till doktorn första gången för hostan och hon får ingivelsen att skicka mig på lungröntgen fast hon trodde min hosta berodde på högt blodtryck.  Sen var hela cirkusen igång. Det gick väldigt fort med alla prover o undersökningar tills det blev dags för operation.  Den gick jättebra och var över på drygt 4 timmar. Fick bra med smärtlindring efteråt men jag var trött. Innan jag kom på uppvaket hade dom pratat med mig om smärta o jag hade svarat men jag har inget som hellst minne av det. Känns egentligen lite otäckt att jag lyssnat, hört och svarat utan att minnas. Enda jag hade ont var om jag behövde vända mig i sängen och när jag hostade. Använde extra kuddar som jag bäddade runt mig och en tröck jag mot sidan när jag hostade. 
 
Alla jag hade runt mig har varit underbara. Alla från läkare till praktikanter. Dom har förklarat så bra så jag har inte haft någon rädsla. Ett extra plus är att dom tagit hänsyn till att jag ville vara hemma vid valpningen och jag hann hem i god tid. Hundar går dräktig i ca 63 dygn. Freja var parad innan jag fick veta att det fanns något i höger lunga, och ca en vecka innan valparna föddes var jag opererad och hemma. 
 
Sen kom dom små liven och jag hade något att glädjas åt under cytostatikabehandlingen. Jag har hela tiden varit öppen och berättat om min cancer och det har nog även varit ett behov av att få prata om det. Det har varit jätteskönt att ha Peter och diskutera behandling med. Han som redan varit med om samma sak. Därför ställer jag gärna upp om någon vill prata eller skriva och jag kan få ge något av det Peter gav mig. Trygghet i situationen som är.
 
Jag känner mig som en lycklig prick på himlen. Jag är en överlevare.
 
 
/frejzans.blogg.se

Nu är venporten ute.

Nu har jag äntligen varit på sjukhuset och tagit bort venporten. Fick gå ner på IVA och blev där mottagen av en sköterska som visade mig in på ett rum med en behandlingsbänk mitt i rummet. Hon ringde efter läkaren som kom efter en liten stund. Det var bara att klä av sig på överkroppen och lägga sig på bänken så fick jag bedövning. Det är samma som tandläkaren använder. Sen började hon karva. Tog inte så lång tid och gjorde inte ont. Den hade växt fast så hon fick karva runt lite. När hon väl fick lös den så följde allt med. Hon sa att det är ungefär som en barnafödsel. Det är en del jobb i början med att få ut den och sen kommer allt samtidigt. Därefter sydde hon igen invändigt och strippade såret utvändigt så jag behöver inte ta några stygn. Var inne totalt 30 minuter så fick jag gå ut och tog en kaffe på sjukhuset medan jag väntade på Peter.
 
Det värsta var att lägga bedövningen men sen kände jag knappt något förrän på kvällen när bedövningen släppte. Tog två Alvedon så gick det rätt bra att sova. Var ju lite "knöligt" att sova på höger sida för det gjorde ont att vika axeln men bara natten efter var det bättre. Använder ju inte bh men nu tog jag på mig en som höll ihop pattarna så dom inte skulle dra i såret... Kändes genast lite bättre.
 
Det här känns som att man har kommit till ett avslut. Nu är det bara att piggna till orkesmässigt och några regelbundna läkarbesök några år framöver innan jag blir frikänd från cancern. Själv säger jag att jag är frisk. Jag har inte ont eller mår illa, det är bara att jag inte har kraften, energin längre. Men den ska väl kunna byggas upp sakta men säkert. Kommer nog att ta sin tid och jag kommer väl aldrig att bli helt bra, jag har ju bara den ena lungan kvar så över 50 % av lungkapaciteten är borta och syresättningen mycket mindre.
 
Tur jag har hundarna som jag tar en kort promenad med. Tack vare dom måste jag ut och röra på mig. Jag går mina 500 meter minst en gång per dag. Tur hundarna kan springa lösa så dom får lite motion. I dag envisades jag och lät bli att stanna när jag kom ut på kullen och pustade ut när jag gick lite nerför men fick ändå stanna två gånger och pusta ut riktigt. Tog en lite annan väg så jag gick runt istället för fram-o-tillbaka så jag fick gå upp för en lite högre kulle. Men det blev nog ungefär lika "långt".
 
Det är här uppe jag brukar gå, men det är inte stor höjdskillnad precis...
 
 
 
 
/frejzans.blogg.se

Läkarbesök i september 2013

Varit hos läkaren igen. Fått lite mer klarhet om mina kvarvarande besvär. Har hosta fortfarande o det beror troligen på att luftrören går som i en krok, för  hjärtat och den kvarvarande lungan har flyttat sig lite mer mot mitten. Då drar och retas det i luftröret så jag hostar. Även min tungandning är pga lägesändring och tomrummet. Lungan kommer även att bli lite större. Att jag lättare får ont i ryggen beror på att det inte får riktigt samma stöd inifrån så musklerna drar lite ojämnt. 
 
Läkaren mätte syresättningen och den var bra, 97 %. Men sen ville han att jag skulle gå fram och tillbaka i korridoren och då sjönk syresättningen till mellan 87 - 88 % och han hörde att jag flåsade. Men jag har ju mistat mer än 50 % av lungan så det är ju inte så konstigt. Blev sjukskriven ytterligare två månader, oktober och november. 
 
Berättade att jag brukar gå med hundarna och att jag mätt upp det till lite mindre än 500 m och med svagt sluttande uppför och nerför och att jag då måste stanna tre gånger för att hämta andan. 
 
Före läkarbesöket tog jag en lungröntgen och den såg bra ut. Tomrummet håller på att fyllas med vätska och senare kommer det att bli bindväv där. Spolade även genom venporten och tog blodprover. Läkaren skickade en remiss så dom kan plocka ut porten. Skönt att bli av med den, men det var bekvämt att ha den under cytostatikabehandlingen. 
 
 
/frejzans.blogg.se

Sista behandlingen

Då har jag varit inne och fått en omgång förra onsdagen och nu i dag tog jag de sista kapslarna cytostatika. Nästa gång jag ska träffa läkaren blir i slutet av september och sen får jag väl kallelse till att ta bort venporten. Det blir skönt att få bort den. Men nog kändes det bra att kunna använda venporten under behandlingarna så jag inte behövde bli så stucken i armarna. Har ju ändå fått åka varje vecka och ta blodprover på Nya Närvården i Hammerdal.

Har varit lite trött de senaste dagarna, men det är väl att jag vet att det snart är slut och tycker att jag nu ska orka mer än jag gör och då går jag in i väggen. Var tex i går och målade några bräder på friggeboden som Peter håller på med och sen orkade jag knappt gå in. Benen skakade och det flimrade för ögonen. Var bara att tvätta av mig färgen och sätta mig i fåtöljen i rummet och vila. Orkade inte ens gå upp för trappan för att lägga mig i sängen. Ändå var det bara 5-7 brädlängder jag målade. Några timmar senare kunde jag ta det sista av knutarna. Sen är det en omgång till av rödfärgen runtom innan vi tar det vita. Blir en fin gäststuga när den blir klar. Röd med vit altanräcke och blå dörr och fönsterkarmar, vita foder och runt taket. Han gör det bra gubben min. En miss vi gjorde när vi beställde stugan var att vi tog dörren åt fel håll så Peter har fixat om den och bytt sida på lås och gångjärn men det ska spacklas och målas på så den blir fin.

Just nu håller Peter på med innertaket, isolerar och spikar tak. Sen ska väggarna isoleras och skivor sättas upp på väggarna innan vi kan börja måla och dona. Vi fick tag på ett väldigt bra bord på Jysk som vi beställt. Det är ett smalt klaffbord så man kan fälla ihop det när någon vill sova på golvet. Blir så mycket större plats att lägga ut fler dynor och sängar när man kan fälla ihop bordet och samtidigt är det rejält stort när det är utfällt åt båda sidorna. Får plats åtminstone 6 personer. Ska även köpa litet bord och två stolar att ha på altan. Stolarna vill jag kunna stapla och använda inne i stugan också vid behov. Ska bli roligt se hur det kommer att se ut när det blir klart. Undrar vem första sovande gästen blir!  Peter ska använda den även när han har privata sittningar eller behandlingar. Blir så mycket bättre att vara där ute i fred än att bli störd inne av hundar och om vi har flera besökare här så kan dom ju lyssna om Peter sitter i rummet och håller en sittning. Inte bra! Mest därför vi ville ha en liten friggebod på tomten. Peter är snart klar med sin mediumutbildning (slutet av september) och då passar det bra att få inviga friggeboden med en privat sittning... Får väl ha någon sorts invigning när allt är klart.
 
/frejzans.blogg.se

Tankat upp igen

I går var jag in och fick min tredje cytostatikabehandling. Nu är det bara en omgång kvar. Skönt.

Första omgången mådde jag illa, kunde inte äta och kräktes. Men andra gången var det mycket bättre. Jag fick med mig rejält med tabletter mot illamående som jag tog och då klarade jag mig. Nu tänker jag att det blir lika denna omgång. Har fått ytterligare en ask med Ondansetron och en burk till av Betapred som är kortison. Så nu klarar jag mig säkert även nästa omgång. Tack vare dessa tabletter måste jag även ta medel mot förstoppning för dom gör att tarmrörelserna avtar. Men det funkar med dropparna och pulvret som jag tar under tiden jag tar dessa tabletter.

Varje vecka tar jag också prover på Nya Närvården i Hammerdal. Jag har blivit svårstucken så det är ytterst sällan hon får blod på första försöket utan får prova både två och tre kärl till innan det kommer.

Jag har också blivit förkyld, både hostar upp slem och näsan rinner. Men proverna visar att jag inte har några bakterier i kroppen. Dom såg väldigt fina ut. Även blodvärdena med vita blodkroppar är ok. Lungröntgen som jag gjorde i går var bra. Det går framåt.

På onsdag ringer läkaren och talar om hur mycket jag ska ta av cytostatikan Navelbine. Jag har fått med mig hem 80 mg och ska ta prover dagen före så läkaren ser om jag kan ta den dosen. Hittills har det fungerat och det gör det säkert nu också.
 
Så har jag börjat tappa lite hår. Ungefär hälften men det syns knappt eftersom jag hade så mycket. Men hårbotten börjar skina igenom lite grann. Men vad gör det... Jag bryr mig inte. Skulle jag så blir helt skallig så gör det inget för det kommer tillbaka. Men dom har sagt att jag kommer inte tappa så mycket genom den behandling jag har. Det finns ju minst 60 olika cytostatika som används i Sverige och många kombinationer dem emellan. Själv får jag två sorter när jag är inne och tankar upp och en som jag tar i kapslar en vecka senare. Tredje veckan är återhämtning innan nästa behandling som blir den sista omgången för mig. Är klar med allt 21 augusti. 7 augusti blir det tankning på sjukhuset, 14 augusti tar jag hemma och sen några dagar som jag inte är så ok utan får ta piller mot illamående och förstoppning så runt slutet av augusti kan jag börja återhämta mig och träna upp orken. Är sjukskriven till 31 augusti men får nog ta några veckor till innan jag kan börja jobba igen.
/frejzans.blogg.se

Börjat behandlingen

Förra onsdagen var jag in och fick första cellgiftsbehandlingen. Fick byta behandling för att inte njurarna skulle skadas. Proverna visade att jag låg på gränsen och kunde få problem om jag fick det som dom tänkte, så jag behövde tanka tre timmar istället för fem.
 
Kattluckan (port-a-cath) fungerade jättebra. Så skönt att slippa leta och sticka i venerna som gärna går sönder. Fick först mot illamående osv innan cellgifterna. Det var två sorter som fungerar lite olika i cellerna. Sen saltlösning igen. Det mot illamående höll i sig till fredag kväll men sen har jag kräkts flera gånger per dag. Kan knappt äta något utan dricker juice, proviva, varma koppen och vatten. Det mesta kommer upp. 
 
Var och tog blodstatus i går och det var  bra så i dag har jag tagit Navelbine i kapslar. Det är en ört som används som cellgifter. Har även tagit mot illamående, få se  hur det funkar. 
 
Har oxå pratat med doktorn över blodtrycket som är för högt igen. Så nu har jag tagit tillbaka ytterligare en av bltr medicinerna. Troligen är det pga magont och illamående.  När jag ska göra nästa behandling ska han även kolla magen. Har ständig värk mellan naveln och bröstbenet. Antingen magsäcken som jag trodde förut eller tjocktarmen. Äter  saltsyrereducerande kapslar. 
 
Som sagt, nu ligger jag mest i sängen och Peter ställer upp och springer ärenden åt mig. Tur jag har honom. 
/frejzans.blogg.se

Rena sommarvärmen

Det är väl typiskt att när jag inte kan vara ute så är det så varmt och härligt ute. Bortåt 20 grader varmt och över. Själv ligger jag i sängen på avd 14 och tittar ut genom fönstret och ser björkarnas grönska mot sjön. Jag har tur som har bästa rummet på avdelningen. Så här fin utsikt har jag. 
 
Jag kom in i går och tog en del prover och fick ändra medicinlistan lite. Ville minska värktabletterna speciellt morfinet. 

Idag åkte jag ner på op och har nu fått en venport insatt vid högra nyckelbenet. Har lite ont nu men det är övergående. Trodde jag skulle få åka hem på eftermiddagen men jag upptäckte att jag blödde under plasten som skyddar såret så nu har jag fått extra bandage med tryckförband och får stanna över natten. Eventuellt kan jag få åka hem i kväll.

Hade precis tagit fram mobilen och plockat fram Peters telenr och skulle precis trycka på ringa upp när mobilen ringde och det var han. Så exakt har jag inte varit med om förut. Han var på väg in för att hämta mig men fick vända och åka hem.
/frejzans.blogg.se

Åter igen

I dag tog jag bussen till sjukhuset igen. Började med att gå och äta lunch. Det var falukorv efter Ruths recept. Gott. Sen köpte jag mig en tidning så jag har något att göra. Gick upp på avdelningen och fick komma till samma rum som förra gången.
Dom kom och tog en del prover och satte nål i handen. Fick ett samtal med läkaren och vi byter lite medicin, ska trappa ner på morfinet, har inte lika ont längre. Har även gjort ekg och börjar dricka lite energidryck. Jag har gått ner ca 3 kg och behöver komma igång bättre innan jag börjar med cellgiftsbehandlingen. Ska få träffa en dietist eftersom jag förmodligen kommer att äta dåligt dom närmaste månaderna, vissa perioder.
Jag har nu duschat med descutan och det ska jag även göra i morgon. Mitt på dagen kommer jag att bli skjutsad på op och lägga in en venport med lokalbedövning. Känns helt ok.
/frejzans.blogg.se

Läkaren ringde

Läkaren ringde i dag och dom har haft en konferens med Umeå  om mig. Dom tog ju prover under operationen och det visade att det inte är någon spridning av tumören till lymfkörtlarna. Det var jätteskönt att höra. Men dom vill ändå att jag går på cellgiftsbehandling i 4 behandlingar med 3 veckors mellanrum. Han skickade remiss till anestesikliniken för att sätta in en portacat. Det gör det lättare att droppa cellgifterna i min kropp. Den sätts in med lokalbedövning. 
 
 
/frejzans.blogg.se

Första maj

I morse när jag klätt mig skrattade Peter åt/med mig över att jag blev så flåsig av det lilla jag gjorde, bara att klä på mig. Han berättade även att jag inte snarkar som jag gjorde förut och att min andedräkt är annorlunda. Tumören har nog visat sig på flera sätt fast jag inget visste om den. Jag tyckte ju oxå att min kondition var så dålig när jag började flåsa på promenaderna på kullarna.  Tänk om jag bara vetat vad jag hade.  Men det är över nu, den biten, nu är det bara att träna. 
 
Tog ut hundarna på förmiddagen och gjorde några övningar för ryggen och axlarna när jag var vid garaget. Såg att hundarna ville gå upp på kullarna så jag gick uppför backen så dom kunde gå en sväng nerför på andra sidan synligt för mig. Fick stå en bra stund och pusta innan vi gick hem igen. Det var två grabbar som tränade köra cross på dom bortre kullarna. Så jag hade något att titta på medan jag tog igen mig. Längtar tills jag orkar gå en kort sväng där uppe,  men innan dess har väl gräset växt så jag inte kan vara där föränn det slåttats.
/frejzans.blogg.se

Äntligen hemma

Nu är vi hemma och sitter framför tv'n. Känns bara bra. Var och hämtade en massa mediciner på apoteket i Lillänge men dom hade inte alla så vi åkte till Kärnan. Jag gick själv dit ner men det kände på. Orkar ingenting. 
 
Den sista april i dag.  Hoppas allt går bra i kväll. Det är bara en vecka kvar tills Freja får sina små valpar. Det är tur att brasan kommer att vara längre bort. Förut var den bara på andra sidan vägen,  ca 100 m bort,  men nu är det plöjt på åkern så den blir borta vid Larsa och Kirsti. Det blir kanske 2-3 km dit så det blir lite mindre högljutt. Freja är rädd för smällarna och ligger och darrar under tiden. Jag tänker åka till byhuset och ta en fika men Peter får skjutsa hem mig innan fyrverkerierna så jag kan vara med hundarna då det smäller som värst. 
 
Har sovit bra i natt men vaknat några gånger och var då så torr i munnen att jag nästan inte kunde öppna den. Måste vara noga med tänderna. Ska köpa munskölj som tagit slut. Även något mot muntorrhet. Vi har några olika prover som jag  testar oxå.
 
Var ut med hundarna lite. Jag gick bara till garaget och stog där en stund. Måste vila efter att jag klätt mig, gått nerför trappan,  klätt på stövlar och jacka och gått ner till garaget. Mer orkar jag inte just nu. Nu har hundarna ätit och jag sitter med det sista av frukosten. Sen får jag väl vila igen.  Vart tog orken vägen? Nåväl den kommer väl sakta men säkert. Är stor skillnad mellan att gå i korridoren på sjukhuset mot här hemma med trappan och den ojämna marken. Svetten rinner bara jag tänker på att gå ut. Okej då,  den rinner för ingenting. Tror det blivit något fel på termostaten i mig. Känns som att jag har feber ibland men det syns inget på termometern.
 
 
/frejzans.blogg.se

Allt klar för hemgång

Nyduschad, ätit lunch, bytt till mina kläder, fått medicinlista och andra papper. Även varit nere på mottagningen och blåst i spirometer för att se om jag behöver inhalator, vilket jag inte gör. Nu är det bara Peter som saknas. Då får vi åka på apoteket och hämta ut mina mediciner. Ojoj det är ingen liten lista, 21 tabletter per dag av 9 sorter plus några vid behov. Så blir det nedtrappning så småningom. Distriktan ska lägga om och kolla såret ett tag.
 
Härligt, nu är älsklingen här.
/frejzans.blogg.se

Äntligen

I dag på ronden sa läkaren att jag kan få åka hem i morgon.  Det var ett efterlängtat besked. Jag ställde mig vid busshållplatsen förra tisdagen och får åka hem på måndagen (i morgon) så det blir exakt två veckor som jag varit borta. Ska bli roligt se och jämföra med hur det såg/ser ut med den framtinade marken. Så får jag gå genom bloggen och se om något behöver fixas till. Lite svårt göra det med mobilen. 
 
Jag känner mig ok nu. Har inte så ont i såret och tar korta promenader så det kommer gå bra med rastning av hundarna men kanske inte så långa promenader på kullarna. Hinner oxå vara med Freja sista april, hon som är rädd för fyrverkerierna. Jag kan ju följa med Peter på byhuset en stund om jag orkar innan fyrverkeriet sätter igång. 
 
Mitt blodtryck har lugnat ner sig och syresättningen är uppe i ca 95 - 97 %. Men det är mycket piller men några ska sättas ner, och någon kanske försvinner. Blir till att träna upp mig för nu är orken ganska kass. 
/frejzans.blogg.se

Det går framåt

Nu har blodtrycket sjunkit så jag hoppas få komma hem på måndag. Men då hoppas jag Peter blivit frisk. Han fick diarré i går och mådde inte bra idag heller.  Jag hade velat vara frisk och ta hand om honom och hundarna. Måste vara jobbigt för honom att må dåligt och samtidigt rasta hundarna. Saga vägrade gå ut på gräsmattan utan slog sig ner bredvid honom på bron och satt och tittade.  Dom är överhuvudtaget annorlunda nu mot förr. Går inte bort från honom. Dom är väl rädd att även han ska försvinna. 
 
Det går framåt med promenaderna i korridoren. Den är 83 meter lång. Nu har jag börjat gå fyra varv fram och tillbaka minus några meter vid båda ändarna ger minst 600 meter, och jag går flera gånger om dagen, så till kvällen har jag gått minst två km. Inte illa pinkat av en trähäst.
/frejzans.blogg.se

Frukost

Jaha då har jag fått min morgonmedicin. Jag som inte ätit mediciner förut får nu näven full. Blodtrycket spökar fortfarande och nu ska jag ta fyra olika mediciner och ska reducera salt i kosten. Natrium höjer blodtrycket. 
 
Om allt går som det ska, så kanske jag får åka hem på måndag. Ska bli så skönt. Min rumskompis har precis åkt. Få se om det kommer någon ny i helgen. 
 
Peter kommer inte o hälsar på i dag för han började må illa. Vill inte smitta mig men nog saknar jag honom. Som tur är jag snart hemma. 
 
Idag tog jag en promenad på tre varv,  så det går framåt. 
/frejzans.blogg.se

Kort promenad

Kom till Östersund i gårkväll. Varierande väder efter vägen. I Umeå hade regnet upphört o sen tittade en fin eftermiddagssol fram. Släppte av en patient i ö-vik och stannade till vid en parkering och tog lite fika. Dom på ambuss hade köpt lite smörgåsar på Tages på Frösön. När vi kom till Bispgården började det hagla. Det var vitt på marken av haglet. Annars har snön smält bort mycket. Ska bli roligt komma hem och se hur det ser ut. 
 
Läkaren tror jag kommer vara kvar 2-3 dagar. Håller på att ställa om medicineringen. Har ökat dosen på en av tabletterna. Jag har tre olika för blodtrycket, sen några mot smärtan och magen. Får även en spruta blodförtunnande. 
Tog nyss en lugn promenad på fem minuter. Helt utpumpad efteråt. Vart tog orken vägen?  Nåja det går väl att träna upp.  Men det är nog ingen idé anmäla mig mig till Vätternrundan i år. Tror jag skippar det. 
/frejzans.blogg.se

Till Östersund igen

Operationen gick bra men jag har varit mycket trött och okoncentrerad efteråt. Bara att skriva ett sms till mina nära har varit väldigt omständigt. Svårt att hitta bokstäver. Och oftast trycker jag på fel bokstav, det blir nog till att skriva om allt när jag kommer hem. I alla fall så fick jag högt blodtryck och får nu medicin som tar ner det. Har oxå slemlösande att andas in. I morgon eftermiddag får jag åka till Östersund sjukhus. Vet ej hur länge det blir. 
/frejzans.blogg.se

operationsdagen


Snart är det dags att kliva upp och duscha. Sen får jag ett piller som är lugnande och jag får åka till operation. Där kommer jag att få sätta in en ryggmärgsbedövning som kommer att användas när allt är klart. Sen sövs jag och när jag väcks några timmar senare kommer jag att ha slangar både här och där. Jag kommer att få kliva upp lite vid sängen ganska snart sen jag piggnat till men det blir nog inte förrän mot kvällen.

Jag kommer inte att kunna skriva här på några dagar för jag får inte ta med mobilen dit. Jag kommer nog på salen igen på fredag. Får ligga på intensiven ett dygn och sen nästa ställe ett dygn. Första dygnet har jag en egen sköterska vid min sida och sen får jag vara på en större sal med övervakning innan jag kommer tillbaka till salen. Så ni kommer inte att höra av mig på ett tag.

Jag känner mig trygg och ganska lugn. Jag har sovit ganska bra men det är ingen skön säng. Som vanligt har jag vaknat några gånger. Jag delar sal med tre kvinnor till. En av dom ska oxå opereras i dag men i hjärtat. De andra två är opererade redan.
/frejzans.blogg.se
Tidigare inlägg Nyare inlägg
rss
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!