frejzans.blogg.se

Mina betraktelser och inspirationer om allt jag ser och hör, upplevelser i tid och rum, funderingar om ditt och datt, som jag vill förmedla till dig som vill läsa mina rader. Jag berättar även om elakingen som flyttade in i min lunga.

Året som gått

Publicerad 2015-02-16 13:03:00 i Allmänt,

Kom på att jag inte gjort någon återblick på året som gått. Måste säga att det varit ett väldigt händelserikt år som jag helst skulle vilja vara utan. Bara hoppas det nuvarande året blir åtminstone en aning bättre, helst mycket bättre.
Dom stora händelserna var min och Peters hälsa, branden i Risänge och mammas sjukdom.

För att börja från början så fick jag ont i benet och det visade sig att det var en tumör och att det även fanns en i ena binjuren. Tur jag inte stannade vid vad läkaren på HC trodde, att det var en nerv i kläm utan kollade upp själv och pratade med min lungläkare. Det kändes väldigt tufft just då när man inte visste vad som kommer att hända.
 
Så kom ett samtal från dottern att det brann i hennes barndomshem. Min exmake med fru bodde kvar där och hela alltet brann ner. Det var hemskt. Jag var med och ritade huset och vi byggde det när barnen var små. Jag bodde där i ca 20 år. Det var flera byggnader som brann ner. Katastrof... Huvudsaken att dom klarade sig. Nu har dom fått huset och garaget uppbyggt och precis flyttat in.
 
 Foto: Linnea Blom

Sen kom nästa smäll... Vi var på 70-årskalas hos exmaken tillsammans med barnen och min mamma. På kvällen ville hon hem för hon mådde inte ok. På natten kräktes hon så vi skickade in henne på sjukhuset och det visade sig att hon hade fått tarmvred igen och tarmen hade spruckit och infekterade både uppåt lungan och tarmpaketet. Hon knackade på dörren till evigheten men kom tillbaka. Det var nog ingen som trodde hon skulle klara sig och få tillbaka någorlunda hälsa, men nu är hon hemma i sin lägenhet och mår ganska bra. Är uppe på benen o tränar men sitter oftast i rullstol.
 
När det gäller Peter har han haft problem med hjärtat så länge. Har fladder och flimmer. Äntligen är en ablation på gång. Blir någon gång till sommaren förhoppningsvis. Han står på förtur och då är tidsgränsen  6 månader, annars upp till tre år... Så hade han några märken på ryggen och örat som han kollat ibland. Det på örat har dom sagt att om han vill ha det åtgärdat så blir det plastikoperation o han får kosta på det själv. Han har haft det i mer än 12 år. Nu helt plötsligt var han till min kvinnliga läkare på Nya Närvården och hon tog riktiga prover på märkena och skickade iväg. Det visade sig vara basiliom. En sorts hudtumörer som inte ska ge metastaser utan växer lokalt i huden men dom ska tas bort. Så nu i februari är två borta från ryggen och vi väntar på att dom ska ta bort de andra två. Kirurgen tog dom på ryggen och dom syddes med sammanlagt 20 stygn och öron-näsa-hals ska ta den i nacken och på örat. Hud har också kollat hela "kroppskostymen". Nu är det här sista för i år men påbörjades under förra året.
 
Det var som sagt ett ganska mörkt år med många dystra tankar, men visst hade vi många ljusglimtar. Det roligaste var när vi planerade vår semester till Gran Canaria som jag kommer att göra en egen blogg om, för den skedde i januari. Men planeringen o kolla på internet på filmer o se vad man kan hitta på där var det bästa med hela fjolåret.
 
Även sommaren var ljuvlig med sol o värme mitt uppi allt det jobbiga. Vi hade även besök av Magnus o hans flickvän några dagar och senare kom Sissa o hälsade på. Några gånger var vi även iväg till Helene o hennes små o stora grabbar. Och alla besök hos eller av Peters grabbar med familjer. Tex när vi var i Höviken förra vintern o åkte skoter, skridskor, grilla korv osv.
 
Trots allt som hänt har jag en positiv syn på tillvaron och vet att det kommer att gå bra. Mina behandlingar med cytostatika påbörjades så fort jag läkt i benet efter operationen och ska snart göra min 10:e tankning. Har mått bra efter dom och enligt dataröntgen har tumörerna stått stilla, inte växt något men nu ska jag iväg i morgon o göra en dataröntgen igen och det är bara att hoppas allt är lika eller bättre. Återkommer efter det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Frejzan

Jag är en mogen kvinna med en hel del livserfarenhet. Jag bor med min älskade man och våra två hundar uppe i Jämtland. Ni undrar kanske varför jag kallar bloggen för Frejzan. Jo, helt enkelt för att den äldre hunden heter Freja, ofta kallad Frejsan och vi bor i Z-län. För några år sedan hade jag en liten butik som jag kallade för Frejzan.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela