Tungt besked
Jag har haft ont i högra benet ett tag och gick till distriktläkaren i Hammerdal. Han kollade hela kroppen ordentigt så jag fick stå med enbart trosorna på mig.... Både han o jag trodde någon nerv var i kläm för smärtan fanns i ländryggen, längs ljumsken, insidan av låret , knä, framsidan av underbenet och fotled/fot. Den flyttade sig mellan dessa platser. Fick en smärtstillande spruta med en kompott av lite olika grejer, men det hjälpte knappast något. Ingen mer undersökning utan jag skulle prata med sjukgymnast och få träningsschema och hur jag ska stretcha.
Sen tog jag o googlade på min tumör och det visade att den kan även gå ner i skelettet. Då pratade jag med min läkare på lungkliniken för jag skulle ändå ha en återbesökstid hos honom. Berättade att jag hade ont i benet och vad jag läst och även att jag varit på HC. Han tyckte jag skulle ta en riktig röntgen av skelettet och skickade remiss till Nuklearmedicin för undersökning.
Var dit ett tag senare (22 maj) och gick först in o ta en spruta med ett radioaktivt ämne som fick vandra runt i kroppen några timmar. Under tiden hälsade jag på en gammal väninna som bjöd på mat och vi satt o åt lasagne på hennes balkong medan dom gjorde i ordning bakgården för en spelning. Det var en kille som hade engagerat en rockabillyartist från Texas som skulle ha ett uppträdande på gården. Hann med att titta o lyssna på honom innan jag tog bussen till lasarettet igen. Där fick jag lägga mig ner i en vagga o inskjutsad i rtg. Först hela skelettet och sen tredimensionellt från ländrygg o neråt.
Tisdagar har dom röntgenrond och min lungläkare ringde efter den o ville boka tid dagen efter så jag skulle slippa ha ont till måndagen efter då jag redan hade en tid bokad hos honom. Men först skulle jag göra den vanliga lungröntgen jag brukar göra inför varje återbesök men denna gång skulle jag även göra en röntgen av benet för dom hade hittad något som var lite "luddigt". Blev lite orolig för jag förstod något inte var som det skulle.
Var o gjorde dom båda röntgen o sen travade jag till läkaren. Det blev ett lite chockerat besked. Jag hade fått en metastas i lårbenet i själva skelettet. Den har gjort att kalken i benet är "bortfrätt" några cm på framsidan lårbenet. Fick se röntgenbilderna oxå. Som det ser ut nu så skulle jag kunna bryta benet ganska lätt så jag får ta det försiktigt och inte tex lyfta något. Inte så bra att gå på kullarna heller ifall jag skulle ramla bland tuvor o gropar. Blev sjukskriven på 100 % från den dagen. (Hade börjat jobba på 50% i en månad)
Det som kommer att hända framöver är en operation där dom sätter in en spik o stagar upp benet. Den gör även att smärtan minskar. Har fått två sorter morfin, en långverkande som jag tar 2 ggr per dag och en annan som är kortverkande vid behov. Blir väldigt trött av dom så jag sover mycket och är lite mer knasig i magen. Man kan bli förstoppad så jag fick droppar för magen o dom är svår att ställa in så ibland har jag diarré.
Har fått tid för läkarbesök hos ortopeden och även för en skicktröntgen. Blodprover tar jag i morgon o de andra nästa vecka. Så det rör på sig.
Men första dagarna var väldigt svarta. Då fanns många tusen funderingar o frågor. Vi pratade en del med varandra Peter o jag men mycket gick vi var för sig o deppade. Det blev som en chock när vi trodde allt var klart och cytostatikan trodde vi hade gjort sitt, men tydligen ville inte kroppen riktigt samma som oss. Nu får vi hoppas dom inte hittar något mer fanstyg när dom studerar röntgenbilderna igen. Det blir till att ta i med nya tag och inte ge upp.
Jag har ju mina barnbarn och Peters barnbarn och alla våra barn som ger mig glädje. Och vilken tur att jag har Peter vid min sida. Han ger mig så mycket.
Här en bild på mina barnbarn som slänger en slant i önskebrunnen så att mormor ska bli frisk. Goknularna mina.
