Återblick
Nu är det nytt år och nya händelser kommer att ske, både inom familjen och globalt.
Jag sitter o funderar på året som gått. Trots allt är jag väldigt nöjd med mitt år. Vem hade kunnat vänta sig att så mycket kunde hända på så kort tid. Ändå känner jag mig väldigt lycklig. Jag var ute i mörkret och gick med hundarna för bara några dygn sen. Det var mörkt och stjärnorna glimmade. Jag kände en sällsam lycka när jag gick och tänkte på allt jag varit med om med cancern. Det fanns inte alls med i tankebanorna överhuvudtaget förut, att JAG skull kunna få lungcancer. Jag som aldrig rökt, nåja, jag o en kompis delade ju ett litet paket cigaretter i tonåren, men jag drog aldrig halsbloss och tyckte det smakade pyton så jag förstår inte att andra fortsätter och blir fast i skiten. Nåväl, jag går där på kullarna och tänker på när jag var till doktorn första gången för hostan och hon får ingivelsen att skicka mig på lungröntgen fast hon trodde min hosta berodde på högt blodtryck. Sen var hela cirkusen igång. Det gick väldigt fort med alla prover o undersökningar tills det blev dags för operation. Den gick jättebra och var över på drygt 4 timmar. Fick bra med smärtlindring efteråt men jag var trött. Innan jag kom på uppvaket hade dom pratat med mig om smärta o jag hade svarat men jag har inget som hellst minne av det. Känns egentligen lite otäckt att jag lyssnat, hört och svarat utan att minnas. Enda jag hade ont var om jag behövde vända mig i sängen och när jag hostade. Använde extra kuddar som jag bäddade runt mig och en tröck jag mot sidan när jag hostade.
Alla jag hade runt mig har varit underbara. Alla från läkare till praktikanter. Dom har förklarat så bra så jag har inte haft någon rädsla. Ett extra plus är att dom tagit hänsyn till att jag ville vara hemma vid valpningen och jag hann hem i god tid. Hundar går dräktig i ca 63 dygn. Freja var parad innan jag fick veta att det fanns något i höger lunga, och ca en vecka innan valparna föddes var jag opererad och hemma.
Sen kom dom små liven och jag hade något att glädjas åt under cytostatikabehandlingen. Jag har hela tiden varit öppen och berättat om min cancer och det har nog även varit ett behov av att få prata om det. Det har varit jätteskönt att ha Peter och diskutera behandling med. Han som redan varit med om samma sak. Därför ställer jag gärna upp om någon vill prata eller skriva och jag kan få ge något av det Peter gav mig. Trygghet i situationen som är.
Jag känner mig som en lycklig prick på himlen. Jag är en överlevare.
